PRÅNG proŋ4, sbst.1, n. (Lind(1749) osv.) l. (numera bl. bygdemålsfärgat i vissa trakter) r. l. f. (PErici Musæus 6: 115 b(1582), Ramberg Svarta 12(1911)); best. -et, ss. r. l. f. -en; pl. =.
Ordformer
(prong 1730—1741. prång 1582 osv.)
Etymologi
[fsv. (hästa) prang, f.; av mlt. prange, f., skranka, klämma, mht. phrange, instängande, trångmål; besläktat med mlt. prangen, klämma, pressa ihop (se PRANGA, v.1)]
1) (†) trång spilta med särskilda anordningar för fastbindning av häst som skall skos l. opereras, skostall, nödspilta. Wij warde vndertryckte, kramadhe, och såsom vthi en prång trängde. PErici Musæus 6: 115 b(1582). Schroderus Dict. 66(c. 1635). Möller 2: 514(1785). jfr HOVSLAGAR-PRÅNG.
2) (numera bl. tillf. l. uppfattat ss. specialanv. av 3) litet o. trångt (ofta mörkt) rum, kyffe, skrubb, bås, krypin; äv. om liten l. trång avbalkning l. vrå i ett rum o. d. Serenius(1741). Lenngren (SVS) 2: 221(1798; om fågelbur). Ett litet prång .., som i storlek och skapnad icke var olikt en postschäs, uthyrdes åt en skoflickare. Backman Dickens Pickw. 1: 320(1871). GHT 1943, nr 73, s. 10.
3) trång l. smal (ofta mörk) gång l. passage mellan två hus l. mellan ett hus o. ett plank o. dyl. l. genom ett hus o. d.; äv.: (smal) gränd; äv. allmännare, om trång l. smal väg l. klyfta l. skreva o. d. Ullenius Ro § 383(1730). De prång som kallas Kindstugatan och Tyska Brinken (i Stockholm). Strindberg RödaR 311(1879). I .. varje prång (på havsbottnen) är det en trängsel av granna musslor, blå sjöstjärnor (osv.). Siwertz Lat. 150(1924). Från gatan leder ett nermörkt prång in till gården. NDA 1930, nr 84, s. 1.Fogelström Vakna 266(1949). jfr GATU-,PORT-PRÅNG.
Ssgr (till 3): PRÅNG-ARTAD, p. adj. Denna prångartade passage från porten till gatan. Dagen 1897, nr 279 A, s. 2. —
