SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRÅNG, sbst.3, n.; pl. (enst.) -er (SvMerc. V. 3: 44 (1734)); äv. PRÅNGA, f.
Ordformer
(prong 1716—1757. prång (-gh) 1530—1866. prånga c. 1598 (i rim))
Etymologi
[jfr ä. d. prang(e), preng(e), d. prang, av mlt. prank, t. prang, präng; vbalsbst. till PRÅNGA, v.3]
(†)
1) = PRÅL, sbst. 1. (Kristus) kommer icke med monga hestar och stoort prång. OPetri 2Post. 2 a (1530). Kyndermässodagen .. var en stor högtid, som med mycket prång och förhelgd firades. Crælius TunaL 67 (1774). Afzelius Sag. X. 2: 122 (1866). jfr BRUD-, BRÖLLOPS-, HIMLA-, KLÄDE-, ÄRE-PRÅNG. särsk.
a) i sådana uttr. som föra l. föröva prång (och ståt) o. d., använda l. utveckla ståt l. prakt, leva i (lyx o.) överdåd. Brahe Kr. 54 (c. 1585). Hwadh pompa och prångh, som der vidh (dvs. vid begravningståg) föröfvas. RARP 10: 599 (1668).
b) i uttr. hålla prång med ngt, högtidlighålla l. fira ngt med stor prakt l. ståt. Fast orimmeligit .. wore, det iagh med min k. barns bröllop något stort prångh .. hålla skulle. VDAkt. 1655, nr 264.
c) i uttr. göra ett prång utav ngt, stoltsera l. bravera med ngt. (De rika i Korint) giorde ett prång vthaf Sacramentet. Carl IX Bew. H 2 b (1604).
2) = PRÅL, sbst. 4. Begär han titlars prång och ryktens smickerljud? Wallin Vitt. 2: 42 (1806). särsk. bildl., = PRÅL, sbst. 4 b. Stiernhielm Fateb. Föret. 3 b (1643). Att pynta bragden ut med ordens prång. Kullberg Tasso 2: 145 (1860). jfr ORD-PRÅNG.
3) bullrande l. larmande uppträdande, buller, väsen. Sägnen omföres, at Lönne .. spänt Sölfkädior om sadelen på sina hästar, och med sådant prång farit söderut åt kyrkan, at thet hördes lång väg. Broman Glys. 2: 281 (c. 1730). Serenius (1757; under bustle).
Spoiler title
Spoiler content