SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRÅNGA, v.3 -ade, l. PRÅNGAS, v. dep.
Ordformer
(prong- 17121729. prång- 16201828. -a 16211828. -as 16201728)
Etymologi
[jfr d. prange; av mlt. prangen, mht. brangen, t. prangen; av ovisst urspr.]
(†) = PRÅLA I 1; särsk. i uttr. prånga med ngt, briljera l. bravera l. lysa o. d. med ngt. Forsius Fosz 339 (1621). Dygden kiänner sigh intet sielff. .. (Dvs.) Hon prångar intet, eller giör mycket aff sigh. Grubb 164 (1665). Jag låter gerna werldsens barn prånga med sina titlar. Swedberg SabbRo 358 (1690, 1710). En apanagerad prins .. plägar (icke) hafva mycket prånga med. För hundra år sen 1: 154 (i handl. fr. 1809). Heinrich (1828). — särsk.
a) i p. pr. i adjektivisk anv.: gjord för att glänsa l. bravera med, braskande. Edra dånande och prångande välgerningar. Tessin Bref 1: 46 (1751).
b) i uttr. prånga med främmande fjädrar, lysa l. pråla med lånta fjädrar; jfr PRÅLA I 1 b. Forsius Fosz 267 (1621).
c) dep. Schroderus JMCr. 144 (1620). Påwesche siälemeszor .. och widskepelighe Ceremonier, mz hwilka Papisterne fast prångas och sigh ogudachteligen förlusta. L. Paulinus Gothus Stiernsköld A 2 a (1628). (Hovmän vilja) ej allenast .. skryta och prångas öfver det kåstbara arbetet, utan jemväl af sielfva tyngden (i sina smycken). Lundberg Paulson Erasmus 177 (1728).
Ssg: PRÅNGE-SKRIFT. (†) skrift som innehåller övermodiga uttalanden o. d. Schroderus Os. 2: 7 (1635).
Spoiler title
Spoiler content