PSYKOS psykå4s, stundom sy-, r. l. f.; best. -en; pl. -er. Anm. I fackspr. användes stundom den gr.-lat. formen psykosis. Dalin(1871).
Ordformer
(psych- 1902—1920. psyk- c. 1875 osv.)
Etymologi
[jfr t. psychose, eng. psychosis, fr. psychose; bildat till gr. ψυχή (se PSYKE); jfr gr. ψύχωσις, besjälning, själ, avledn. av ψυχοῦν, besjäla]
psykiatr. psykisk l. själslig sjukdom, sinnessjukdom; särsk. om mer l. mindre (tillfälligt o.) plötsligt uppträdande (med hysterin besläktat) sjukdomstillstånd framkallat av (yttre) psykiskt tryck l. gm psykisk påvärkan; äv. allmännare, om tillstånd som präglas av brist på psykisk balans. Tholander Ordl.(c. 1875). Periodiska psykoser kallas de, vid vilka sjukdomstecknen komma till synes under vissa tider .. av den sjukes liv. Svenson Sinnessj. 99(1907). Psykoser av kollektiv heroism. GHT 1935, nr 243, s. 11. Mano-depressiv psykos med en-dagsfaser. GbgLäkS 1945, s. 460.— jfr FÄNGELSE-,FÖRGIFTNINGS-,KRIGS-,MASS-,ÅNGEST-PSYKOS.—
