SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1955  
PUCKLIG, adj.2
Ordformer
(puck- 1682. puk- c. 17451751)
Etymologi
[avledn. av PUCKLA, sbst. (se BUCKLA, sbst.)]
(†) bucklig; buktig, välvd. RelCur. 11 (1682). Linné Sk. 409 (1751).
Spoiler title