PULMOTOR pulmω4tor, äv. -ωr, äv. 032, r.; best. -n; pl. pulmotorer pul1mωtω4rer.
Ordformer
(pul- 1915 osv. pull- 1933)
Etymologi
[jfr t. o. eng. pulmotor; till lat. pulmo (gen. -ōnis), lunga, o. MOTOR]
i sht med. apparat för konstgjord andning varmed luft (l. syrgas) växelvis inpressas i o. utsuges ur lungorna genom en framför mun o. näsa fastgjord mask. 2NF (1915). Efter behandling med pullmotor kryade .. (den gasförgiftade) till sig. UNT 1933, nr 237, s. 1.
SAOB
