SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PULPA pul3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Sundström Huxley 383 (1874) osv.) ((†) -er Nyblæus Pharm. 94, 95 (1846)).
Ordformer
(pulpa 1780 osv. pulpe 1578)
Etymologi
[jfr t. pulpe, pulpa, eng. pulp, fr. pulpe; av lat. pulpa, kött, fruktkött; av ovisst urspr. — Jfr PULP, PULPERA, PULPETT, sbst.2]
(i fackspr.)
1) mjuk, cellrik o. kärlrik vävnad i människas l. djurs kropp. Mjeltens mjuka substans eller pulpa, bestående av blodkulor och färglösa celler. Thorell Zool. 1: 125 (1860). Wernstedt (1951). jfr MJÄLT-PULPA. särsk. (anat. o. tandläk.) om ett slags av bindväv, blodkärl o. nerver bildad vävnad i tändernas inre. AHB 57: 12 (1871). Pulpan .. kan betraktas såsom centralhärden för allt organiskt liv i tanden. Hylin Munn. 1: 82 (1930). jfr TAND-PULPA.
2) om mjuka, cellvävsrika o. saftrika delar av växter; i sht om fruktkött; äv. om mos framställt av växtdelar. BBergius PVetA 1780, 1: 150. Sedan rötterna .. fått torka, utfräses ur varje rot en viss mängd rotmassa eller pulpa i en rotfruktsfräs- eller sågmaskin. LAHT 1922, s. 229. Frukterna (av en viss afrikansk växt) ha välsmakande, orangeröd pulpa. 3NF 14: 719 (1931). särsk.
a) (numera föga br.) farm. ss. läkemedel använt mos framställt av krossade växtdelar; stundom äv. i utvidgad anv., om läkemedel av likartad beskaffenhet, framställt på annat sätt. BOlavi 154 b (1578). Nyblæus Pharm. 94 (1846; i utvidgad anv.). Drogen såväl som pulpan (av Cassia fistula Lin.) kvarstår ännu i flera farmak(opéer). Gentz Lindgren 13 (1927).
b) i sht lant. om den (ss. fodermedel använda) mosartade återstoden av potatis varur stärkelse utvunnits, potatisrev. TLandtm. 1897, s. 870. På grund av sin sammansättning bör torkad pulpa i första hand användas vid utfodring av svin och dragare. LAHT 1914, s. 236. jfr POTATIS-PULPA.
Ssgr (i allm. till 1 slutet): PULPA-AMPUTATION. tandläk. operation varvid pulpan i en tand avskäres vid inträdet i pulpakanalen o. avlägsnas. Lenhardtson Tandl. 256 (1897). —
-BRAND. tandläk. = -gangrän; jfr brand, sbst.1 4 b. Hylin Munn. 2: 175 (1933). —
-GANGRÄN. tandläk. gangrän i pulpan. Lenhardtson Tandl. 205 (1897). —
(2 b) -GRAV, r. l. f. (i fackspr.) i stärkelsefabrik: behållare där potatispulpa kokas. KemT 1912, s. 140. —
-HORN. anat. o. tandläk. var o. en av de mot spetsarna på en tands yta uppskjutande delarna av pulpan. Lenhardtson Tandl. 195 (1897). —
-HÅLA, r. l. f. anat. o. tandläk. den av pulpa fyllda håligheten i det inre av en tands krona o. övre rot. BiblHäls. 2: 9 (1881). —
-INFLAMMATION. tandläk. 2NF 30: 757 (1920). —
-KAMMARE, r. l. m. anat. o. tandläk. = -håla. —
-KANAL. anat. o. tandläk. av pulpa fylld, jämförelsevis trång kanal i (nedre delen av) tandrot; jfr -håla. OdontT 1893, nr 1, s. 21. —
-NERV. anat. o. tandläk. nerv i tands pulpa. Hylin Munn. 2: 174 (1933).
Avledn.: PULPÖS04, adj. (förr äv. -eus) [jfr t. pulpös, eng. pulpous, fr. pulpeux] (föga br.)
1) anat. o. zool. till 1, om del av människas l. djurs kropp: mjuk o. rik på celler o. kärl. Linné FörelDjurr. 119 (1748). Pulpös gangliös nerv-substans. ASScF II. 1: 216 (1843, 1847). Wernstedt (1951).
2) bot. till 2, om växtdel(s beskaffenhet): mjuk, saftig o. rik på cellväv. PJBergius PVetA 1780, s. 30. Genom sin pulpösa struktur är .. (fruktköttet) ej sällan en god flytapparat för de frön det omsluter. Sernander SkandVeget. 40 (1901).
Spoiler title
Spoiler content