SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUSS pus4, interj.
Ordformer
(förr äv. -sz)
Etymologi
[jfr d. puds, nor. puss, lt. putz; jfr äv. BUSS, adv. — Jfr PUSSA, v.2]
(i vissa trakter) tillrop till hund, använt för att hetsa l. tussa hunden på ngn l. ngt; särsk. i uttr. puss på ngn l. ngt l. puss ta; jfr BUSS, adv. 2. Pusz på en. Warnmark Epigr. H 4 b (1688). Husse .. kastade isbiten och sade: — Puss ta! Berg Lab. 99 (1933).
Spoiler title
Spoiler content