SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUSSA pus3a2, v.1 -ade ((†) imper. puss Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 83 (1705)); o. PUSSAS pus3as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING (föga br., Östergren (1935)); jfr PUSSERI, sbst.1
Ordformer
(-a 1651, 1670 osv. -as 1841 osv.)
Etymologi
[sv. dial. pussa; sannol. urspr. ljudhärmande (jfr dock Heinertz EtymStud. 79). — Jfr PUSS, sbst.2]
(vard., i sht skämts. l. smeksamt) kyssa; ss. dep.: kyssas. Arvidi 81 (1651; utan angiven bet.). AWollimhaus Vitt. 29 (1670). Inne i salongen sutto notarien och Elin och pussades värre. Hedenstierna Fideik. 202 (1895). Så pussade friherrinnan pappa Gold hastigt på kinden. Siwertz Varuh. 77 (1926).
Ssgr, se puss, sbst.2 ssgr.
Spoiler title
Spoiler content