PUSSA pus3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. pussa; jfr d. pudse, nor. pusse, lt. putzen; till PUSS, interj.]
(i vissa trakter) bussa, hetsa, tussa; företrädesvis i förb. PUSSA PÅ. Weste (1807; med hänv. till tussa). SAOB B 4614 (1924).
Särsk. förb.: PUSSA PÅ10 4. (i vissa trakter) tussa l. hetsa l. bussa (hund, ngn gg annat djur) på (ngn l. ngt). Jag såg huru då .. (renarna) skulle kiöras hem, och ville eij, pussades allenast hunden på. Linné Skr. 5: 115 (1732). EWigström (1898) i Landsm. VIII. 3: 53 (med avs. på björn).
