[sv. dial. puss; sannol. urspr. ljudhärmande l. ljudmålande (jfr dock Heinertz EtymStud. 79). — Jfr PUSSA, v.1]
(vard., i sht skämts. l. smeksamt) kyss. Ge ngn, få en puss. Spegel(1712). Hesselius Zaletta 8(1740). Ack! ge henne en liten, liten puss på mina vägnar. Envallsson Hofsl. 46(1786). En puss i påsk. SöndN 1871, s. 59. Jag .. slutar nu (brevet)! Med en stor puss midt på det här krysset ×! Strindberg Giftas 1: 261(1884). Att denna sed (att ge en kyss ss. påskhälsning) en gång funnits äfven hos oss, bevittnas bl. a. af det ännu gängse uttrycket ”en puss i påsk”. NF 13: 504(1889). Bergman JoH 86(1926). — jfr PÅSK-,RAK-PUSS.— särsk. närmande sig interjektionell anv., i uttr. puss på dig l. enbart puss l. (upprepat) puss puss o. d., använt ss. avskedsord l. hälsning till ngn. Älskling, puss på dej så länge. Browallius Karus. 47(1949).
Ssgr (i ssgn -munken möjl. äv. att hänföra till pussa, v.1):PUSS-KALAS. (vard., skämts.) om flitigt kyssande vid ett tillfälle. Siwertz Nov. 18(1918). —
-MUNKEN, m. (-munken c. 1685. -munkin 1669. -munneken c. 1695) [senare leden av t. mündchen, diminutivbildning till mund (se mun, sbst.1)] (†) kyss. CupVen. C 5 b(1669). Tidfördrijf A 2 b(c. 1695).
