PUTRID putri4d l. pɯ-, adj.; n. (mera tillf.) -itt -it4.
Etymologi
[jfr t. o. eng. putrid, fr. putride; av lat. putridus, till putrere, ruttna, till puter, rutten (jfr PUTREFAKTION)]
(i vetenskapligt fackspr., i sht med.) som har karaktären av l. är uppkommen gm l. stadd i förruttnelse, ruttnande, rutten; åtföljd l. förorsakad av förruttnelse l. röta. Putrid infektion, intoxikation. Haartman SvarVetA 3 (1770). Putrid sjukdom. Samtiden 1873, s. 346. Putrida processer. LbKir. 2: 200 (1922).
Ssg: PUTRID-FEBER. (numera mindre br.) med. rötfeber, septikemi. NF (1889). 2NF 25: 118 (1916).
