PUTRIFIKATION put1rifik1aʃω4n l. -fi1-, äv. -atʃ-, l. 01004, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr ä. eng. putrification; parallellbildning till PUTREFAKTION]
(i vetenskapligt fackspr., särsk. med.) förruttnelse. Putrifikation d. v. s. förruttnelse av matrester i tjocktarmen. SDS 1952, nr 133, s. 6. — särsk. (geol.) om den förruttnelseprocess varigm gyttja uppkommer ur bottenfällt organiskt material i sjöar o. d. 2SvUppslB (1952).
