publicerad: 1955
PYNDARE pyn3dare2, äv. (numera knappast br.) PUNDARE pun3dare2, sbst.2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(pind- 1521—1616. pinn- 1684. pund- c. 1540—1929. punn- 1703. pynd- 1521 osv. pynderana, pl. best. 1526. pÿnn- 1620. -ar 1556—1671. -are 1530 osv. -aren, sg. best. 1526 osv. -arin, sg. best. 1521. -er 1594—1595. -ere, sg. 1573—1604. -ere, pl. 1566—1614. -eren, sg. best. 1554)
(i sht förr) olikarmad handvåg (av järn l. stål), vars kortare arm är försedd med en fast upphängningspunkt (en krok l. ett handtag) samt med en belastningskrok l. vågbro l. vågskål som uppbär den vara som skall vägas, medan den längre armen är graderad o. försedd med en under densamma hängande löpvikt av bestämd tyngd, som förskjutes, tills jämvikt uppnåtts; jfr BESMAN. ArbogaTb. 3: 330 (1521). Alle pyndare och beszmar skole affskaffas. Schmedeman Just. 232 (1638). Pyndare .. må vara inrättad för vilken maximibelastning som helst, utgörande 1 kilogram eller hel mångfald av 1 kilogram. SFS 1925, s. 484. Fatab. 1941, s. 188. — jfr HAND-, STADS-, ÅBO-PYNDARE. — särsk. (tillf.) om besman. Spegel 355 (1712). Västerb. 1929, s. 195.
Ssgr (i sht förr): PYNDAR- l. PYNDARE-ARM, r. l. m. jfr arm, sbst. III 4. Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 200. —
-STÅNG. metallstång som bildar en pyndares båda armar. Triewald Förel. 1: 215 (1728, 1735). Pyndarstången skall vara av järn eller stål. SFS 1921, s. 352. —
-VIKT.
1) (†) för vägning med pyndare använt viktsystem, viktualievikt. Stiernman Com. 2: 489 (1647). Heinrich (1828).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content