publicerad: 1955
PÅTUMANHAND påtɯ1manhan4d l. po-, l. 040 4, äv. 040~1, n.
Ordformer
(äv. på-tu-man-hand)
Etymologi
[substantivering av det adverbiella uttr. på tu man hand, på tumanhand (se PÅ I 48 j μ ε', HAND 20 d, TUMANHAND)]
(förtroligt) möte l. (förtrolig) samvaro mellan två människor utan ngn annans närvaro; tätatät; äv. bildl.; jfr HAND 20 d. Jag utbedt mig en stunds på-tu-man-hand med eder. CVAStrandberg 2: 373 (1865). Verd. 1889, s. 44 (bildl.). Hitintills hade hon också lyckats undvika ett påtumanhand med Jan. Rootzén Vård. 43 (1930).
Ssgr [till det adverbiella uttr. på tu man hand, på tumanhand (l. till påtumanhand, sbst.)]: A (mera tillf.): PÅTUMANHAND-FAMILJ. (tillf.) familj som består av två personer. Bergman JoH 179 (1926). —
-SAMVARO, se B.
Spoiler title
Spoiler content