publicerad: 1955
PÄNSLA pän3sla2, förr äv. PINSLA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(vanl. skrivet pens-. — pens- 1717 osv. pents- 1834. pins- 1675. päns- 1736 osv. pänts- 1644—1760)
Etymologi
1) stryka över (ngt) med en pänsel, med en pänsel stryka en vätska l. lösning l. färg l. massa o. d. (vari pänseln doppats) på (ngt). Pänsla ngt med ngt. PH 6: 3833 (1755). Takstenarne .. afslammas eller penslas .. med kalk. Rothstein Byggn. 452 (1859). Träet kan .. färgas med kall lösning af vinsten och sedan penslas med samma lösning af pottaska, som är använd till mahognyfärgen. Hagdahl Fråga 131 (1883). — särsk.
a) om påstrykning av desinficerande l. läkande medel. Pänsla halsen l. ngn i halsen. Lindh Huuszapot. 233 (1675). Kräftsjukd. 80 (1930).
b) kok. om påstrykning av ngt (t. ex. ett uppvispat ägg, grädde, vatten l. dyl.) på bröd l. maträtt före gräddningen för att åstadkomma en vackrare, mera glansig yta. Grafström Kond. 212 (1892). StKokb. 13 (1940).
c) delvis med anslutning till 2, om färgning l. målning av ögonbryn; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr 2 b α. Braun Dikt. 2: 198 (1838). Hon hade svaga, ljusa ögonbryn. Dem penslade hon svarta. Krusenstjerna Fatt. 1: 113 (1935).
2) framställa (ngt) med pänsel som doppats i färg o. d., måla l. teckna (ngt) med pänsel; stundom med särskild tanke på ett noggrant utarbetande av detaljerna; äv. abs. Rademine Knigge 3: 87 (1804; abs.). En (konstnärs-)hand, som djerft försmådde / Att ängsligt noga pensla. Snoilsky 3: 216 (1883). Målaren målar boningsrummens dörrar .. i blå bottenfärg, på vilken han penslar ornamenter. Hörlén GSed. 89 (1914). Signeringen (på tallriken), som .. är penslad i koboltblått. Bæckström Rörstr. 121 (1930). — särsk. (i vitter stil, numera bl. tillf.) bildl.
a) i fråga om framställning i tal l. skrift l. skapandet av ett musikvärk o. d.; ofta med särskild tanke på ett noggrant utarbetande av detaljerna. Atterbom Lyr. 2: 110 (1820). Allting är i den fjärde symfonin djupare anlagdt och finare pensladt än i den andra (av Beethovens symfonier). Wegelius MusH 346 (1893). (Svensk landskapsdikt) kommer alltid till en viss grad att bibehålla det penslande detaljmaneret. Lamm Oxenst. 48 (1911).
b) allmännare, i fråga om skapandet av en viss bild l. ett natursceneri l. åstadkommandet av en viss färgning av l. ett visst utseende hos ngn l. ngt; äv. med saksubj.; numera bl. i mer l. mindre tydligt utförd bild. Hvilken färgton täflar väl med den, / Som hennes (dvs. en vacker moders) enksorg penslat? Atterbom LÖ 2: 370 (1827); jfr β. Nordanvinden, / Som penslar rosor på den späda kinden. Nyberg 1: 169 (1831). Kanske solen droppar ned guld i .. (blommornas) kalkar och himlen penslar dem med ljusblått? Krusenstjerna Pahlen 1: 132 (1930). särsk.
α) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; om ögonbryn: (så l. så) tecknad; särsk. pregnant: vackert l. markerat tecknad; jfr 1 c. Han hade .. under en hög välformad panna penslade mörkbruna ögonbryn. HLilljebjörn Hågk. 1: 109 (1865). (Arabens) österländska svarta ögonbryn voro nästan kvinligt fint penslade. Heidenstam End. 7 (1889). Östergren (1934).
β) (†) med saksubj.: framkalla l. ge upphov till (en min l. ett uttryck hos ngn). Hvad är det, som i dag har penslat ett så tankfullt uttryck kring dina vackra läppar? Kullberg Syskonb. 94 (1846). Bååth Allf. 46 (1884).
γ) (†) i pass. med intr. bet.: få ett visst utseende l. en viss färgton l. prägel l. präglas l. färgas (av ngt). GvPaykull 94 (1787, 1814). Hans anlete penslades af dödens blekhet. Hemberg Kola 110 (1902).
δ) (†) refl.: framträda i bild, synas, avspegla sig l. dyl. Ljusblå himlar sig i ögat (hos flickan) pensla. Ridderstad SDikt. 1: 144 (1855).
Särsk. förb.: PÄNSLA AV. (†) till 2 a: avmåla, avbilda, teckna. Olffson Christiern 2 (1644). Cygnæus 3: 224 (1841). jfr avpänsla. —
PÄNSLA PÅ10 4. till 1, särsk. 1 a: stryka (ngt) på (ngt) med en pänsel. Weste (1807). JGOxenstierna 5: 2 (c. 1817). Florman Hushållsdj. 221 (1834). jfr påpänsla. —
PÄNSLA UPP 10 4, äv. OPP4. (numera knappast br.) till 2: måla l. teckna (ngt) med pänsel. Almqvist Grimst. 36 (1839). PT 1910, nr 225 A, s. 3. —
PÄNSLA UT10 4. i sht konst. till 2: måla l. teckna (ngt) med ett noggrant utarbetande av detaljerna; äv. bildl., i fråga om skulpturering l. framställning i tal l. skrift o. d.; jfr mejsla ut 1. Konsten att modellera och pensla ut gipsmuskulaturen och de konventionella uttrycken. Estlander KonstH 163 (1867). De pensla ut en och annan detalj (i den skriftliga framställningen). GHT 1935, nr 238, s. 3. jfr utpänsla. —
PÄNSLA ÖVER10 40. till 1: stryka över (ngt) med pänsel o. d.; jfr överpänsla. särsk.
Ssg: (1 a) PÄNSEL-SAFT. (†) vätska använd till pänsling; särsk. om en lösning av borax, vatten o. honung (”boraxhonung”), använd mot muntorsk. VGR 1777, Verif. s. 433. Gentz Lindgren 324 (1946).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content