SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1955  
PÄRLA 3rla2, v.1 -ade; o. (mera tillf.) PÄRLAS -as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -ING (numera föga br., UB 6: 322 (1874), Östergren (1935)), -NING (företrädesvis i bet. VII).
Ordformer
(förr vanl. pe-. -a 1809 osv. -as c. 18201935)
Etymologi
[jfr d. perle, t. perlen, eng. pearl, fr. perler; till PÄRLA, sbst. — Jfr BEPÄRLAD]
I. (†) tr.
1) motsv. PÄRLA, sbst. 1: utgöra ett pärlband för (ngt) l. ligga ss. ett pärlband kring (ngt); anträffat bl. i bild. (Jag ville vara) Din ked, att pärla halsen. Tranér Anakr. 23 (1827, 1833).
2) motsv. PÄRLA, sbst. 2 f: förse (ngt) med ornament i form av pärlformiga upphöjningar (pärlor, pärlrad). UB 6: 322 (1874: perlingen).
II. refl.
1) (mera tillf.) motsv. PÄRLA, sbst. 2 c, om fast ämne som gm upphettning gjorts flytande: bilda pärlliknande droppar. (Kött-)Skifvorna .. stekas i smör, så hett att det perlar sig. Langlet Husm. 241 (1883).
2) motsv. PÄRLA, sbst. 2 d, om vätska: bilda (l. framkomma i form av) pärlliknande, glittrande droppar.
a) (†) motsv. PÄRLA, sbst. 2 d β, om tårar. Tårar perlade sig i de klara blå ögonen. Knorring Qvinn. 1: 69 (1836). Dens. Ståndsp. 1: 75 (1838).
b) (†) motsv. PÄRLA, sbst. 2 d δ, om svett. Vid denna syn perlade sig ångestsvetten i den goda Prostinnans panna. CLJegerschjöld (c. 1850) i FoU 21: 366.
c) (mera tillf.) motsv. PÄRLA, sbst. 2 d α, ε, om vatten, särsk. rägnvatten: bilda pärlliknande droppar på ytan av ngt. (Sliprarna) var tjärade, tog inte mot väta, det bara pärlade sig på dem. Lagerkvist Gäst 78 (1925). Grankvistarna hängde fulla av regn som pärlat sig mellan barren. Därs. 83.
a) motsv. PÄRLA, sbst. 2 e α, om kolsyrat vatten, spritdryck o. d.: frambringa små pärlliknande luft- l. kolsyrebubblor (som stiga upp mot ytan l. avsätta sig vid en kant av kärlet o. d.), bornera o. d.; särsk. med avs. på därvid uppkommande ytföreteelse: fradga sig, skumma, mussera. (Somliga tro att arsenik) bidrager att, då Bränvinet skakas, det perlar sig på ytan. VexjöBl. 1831, nr 10, s. 2. Vattnet (i sodakällan) .. ryker och perlar sig oupphörligt. SvLittFT 1838, sp. 554. (Det med magnesiumsalter bemängda vattnet) pärlade sig som champagne, då vi hällde upp det i kärlen. Bengtsson Austr. 104 (1928).
b) (†) motsv. PÄRLA, sbst. 2 e β, om kokande sockerlag: frambringa pärlliknande bubblor. 1 skålp. socker kokas tills det perlar sig. SvKock. 125 (1837).
III. (mera tillf.) dep., motsv. PÄRLA, sbst. 2 d β, om öga: tåras. Hvi perlas ditt öga? Sjöberg (SVS) 2: 64 (c. 1820). Östergren (1935).
IV. intr.
a) (i sht i vitter stil, numera mindre br.) motsv. PÄRLA, sbst. 2 d α, om dagg: uppträda i form av l. bilda pärlliknande, glittrande droppar (på ytan av ngt). Daggjuveler perlade på kullen. Atterbom SDikt. 1: 193 (1809, 1837). Gellerstedt 2Dikt. 95 (1881).
b) bilda pärlliknande, glittrande droppar, framkomma l. rinna i form av pärlliknande droppar.
α) motsv. PÄRLA, sbst. 2 d β, om tår(ar); jfr TILLRA. Atterbom SDikt. 1: 30 (1811, 1837; i bild). Sofia, öfver hvars kinder den ena stora tåren efter den andra perlade. Blanche Våln. 28 (1847). Vid denna underrättelse perlade stora tårar i flickans ögon. Hoffmann NötknäppÖd. 112 (1876). Då och då kommo ett par tårar pärlande. Lagerlöf Antikr. 247 (1897). särsk. (†) med konstruktionsväxling, med subj. betecknande öga. Phosph. 1810, s. 6.
β) motsv. PÄRLA, sbst. 2 d δ, om svett; äv. med konstruktionsväxling (i uttr. pärla av svett), med subj. betecknande kroppsdel (särsk. panna). Ångestsvetten perlade på Holts panna. Carlén Köpm. 1: 105 (1860). Svetten perlar af honom. Rosenius Himmelstr. 128 (1903). Hans panna pärlade .. av svett. Moberg Rid 64 (1941).
γ) (i sht i vitter stil, mera tillf.) motsv. PÄRLA, sbst. 2 d ε, om vätska av annat slag (vatten, blod). Rydberg Dikt. 2: 82 (1891; om blodsdroppar). Armar, på vilka vattendropparna pärlade. Krusenstjerna Pahlen 7: 408 (1935).
2) motsv. PÄRLA, sbst. 2 e α, = II 3 a. Lindfors (1824). Tillsatsen af pottaska eller tvål .. (göres) för att gifva brännvinet egenskapen att perla vid omskakning. Almström KemTekn. 2: 186 (1845). Champagnen pärlar i glasen. Lagerlöf Berl. 2: 18 (1891). SvD(A) 1930, nr 104, s. 12.
3) (i sht i vitter stil) om ljud: ljuda ss. l. komma i en rytmisk serie av tätt på varandra följande, klara, rena (o. ”runda”) toner, komma i kaskader, ”trilla” l. ”rulla” som pärlor. En kaskad af toner pärlar som vattendroppar från flygeln. Idun 1890, s. 618. Den skälvande klockklangen pärlade genom luften. Wedin Rothstein NTjeckNov. 226 (1927). Fågeldrillar pärlade i de friska, yppiga snåren. Spong Näv. 229 (1942).
4) (i vitter stil, mera tillf.) glittra l. glänsa ss. pärlor l. daggdroppar l. dyl.; äv. bildl. Förtjusning perlar i mitt öga, / Som daggen i en rosenknopp. Sjöberg (SVS) 1: 316 (1825); jfr 1 a. Rak, orörlig satt hon där .., medan runt omkring henne den ljusa majgrönskan pärlade och vaggade på solskenets breda ström. Siwertz Sel. 2: 175 (1920).
V. [möjl. delvis bildat direkt till PÄRLA, sbst.] ss. p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.
1) (i sht i vitter stil, numera mindre br.) motsv. IV 1 o. PÄRLA, sbst. 2 d.
a) motsv. IV 1 a, om dagg: som uppträder i form av l. bildar pärlliknande, glittrande droppar (på ytan av ngt). Pärlande dagg. Tranér Anakr. 181 (1830, 1833). Snoilsky 4: 59 (1887). särsk. (†) i utvidgad l. oeg. anv.: överstänkt med pärlliknande daggdroppar, daggstänkt l. dyl.; jfr VI 2. Den perlande mossan. Atterbom Minn. 444 (1818).
b) motsv. IV 1 b: som bildar pärlliknande, glittrande droppar; som kommer fram l. rinner i form av pärlliknande droppar.
α) om tårar l. gråt. Flyt stillare, perlande tår! Atterbom SDikt. 2: 18 (1810, 1838). FGrafström Dikt. 7 (1846).
β) allmännare. Solstrålen målar tusende regnbågar i dess (dvs. poesiens vågs) perlande droppar. Geijer I. 2: 202 (1839).
2) motsv. II 3 a, IV 2, om kolsyrat vatten, spritdryck o. d.: som pärlar, bornerande, musserande, skummande. Linné Skr. 5: 133 (1732). Man löser någon gång pottaska eller såpa i bränvin för att göra det mera perlande, när det omskakas. Åkerman KemTechn. 2: 493 (1832). Pärlande viner. SvUppslB 19: 377 (1934).
3) (i sht i vitter stil) motsv. IV 3, om ljud: som kommer i l. ljuder ss. en rytmisk serie av tätt på varandra följande, klara, rena (o. ”runda”) toner l. dyl., som kommer i kaskader, som gör ett intryck av ngt glittrande l. ngt som ”trillar” l. ”rullar” ss. pärlor. SvBL 7: 347 (1877). Ett pärlande välljud. Wirsén Vint. 300 (1890). Drillande, pärlande melodier. Hirn Hearn Exot. 2: 11 (1903). Gälla, pärlande fågeldrillar. Koch Timmerd. 34 (1913). En kulsprutas ekolöst pärlande, entoniga ljudserie. Karlén FinNov. 143 (1930). — särsk.
a) om skratt. Hillman Palacio Valdés MoM 179 (1895). Moster Mariana skrattar sitt pärlande skratt. Krusenstjerna Fatt. 1: 56 (1935).
b) (mera tillf.) om ngns förmåga l. sätt att tala flödande, lätt o. livligt l. dyl. Med sin pärlande talegåva. OoB 1932, s. 112.
4) (i sht i vitter stil) motsv. IV 4: som glittrar l. glänser ss. pärlor l. daggdroppar l. sprudlar ss. bornerande vin o. d.; glittrande, strålande; sprudlande; stundom med bibet. av l. närmande sig bet.: kvicksilveraktigt livlig l. graciöst lekande o. d. Din perlande blick. Atterbom SDikt. 2: 99 (1813, 1838). Den pärlande liflighet, som Halévy eger till sitt förfogande. PT 1892, nr 174 A, s. 3. Metern i dessa dikter är vingad, rytmen pärlande. Därs. 1911, nr 41 A, s. 3; jfr 3. — särsk.
a) om humör, lynne o. d.: glad o. livlig, glittrande, sprudlande. En rolighetsminister med pärlande skämtlynne. PT 1898, nr 269, s. 3. Ett pärlande gott humör. Laurin LivKonst 71 (1926).
b) ss. adv., ss. förstärkningsord till ordet frisk; jfr PÄRLIG 3. Hedenstierna Svenssons 30 (1903). Luften var pärlande frisk. TurÅ 1908, s. 203. Den pärlande friska berättarglädje som utmärkte Röda rummet. Lamm i 3SAH LIII. 2: 21 (1942); jfr a.
c) [jfr PÄRL-KLAR] ss. adv., ss. förstärkningsord till ordet klar; jfr 3. Fröken K sjöng koloratursakerna perlande klart. SDS 1901, nr 77, s. 3. Gellerstedt Hult 9 (1906).
VI. [delvis bildat direkt till PÄRLA, sbst.] i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.
1) försedd med pärlformig(a) upphöjning(ar).
a) i sht jäg. motsv. PÄRLA, sbst. 2 a, om (rosenkrans på) horn hos hjortdjur; jfr VII. 2NF 15: 18 (1911). 2SvUppslB 23: 1154 (1952).
b) (i fackspr.) motsv. I 2 o. PÄRLA, sbst. 2 f.
α) utsmyckad med pärlor l. pärlrad (se d. o. 3); äv. om (linje i) mönster o. d.: som är sammansatt l. utgöres av (en l. flera rader av) pärlor. Perlad och guillocherad solfjädersstaf. UB 6: 322 (1874). Djurkroppens mönstring med alternerande heldrivna och pärlade linjer. Fornv. 1947, s. 272.
β) (numera föga br.) byggn. om (spontad) bräda o. d.: i kanten försedd med profilering i form av en rundstav; äv. liktydigt med: pärlspontad. AB 1890, nr 281, s. 1. Perlade furubräder. TT 1900, Allm. s. 81. Blomberg Överg. 10 (1915).
2) (†) motsv. PÄRLA, sbst. 2 d α: överstänkt med pärlliknande, glittrande vatten- l. daggdroppar, daggstänkt; jfr V 1 a slutet. Det perlade gräset. Bremer Pres. 402 (1834).
3) (†) motsv. PÄRLA, sbst. 2 e α, om brännvin: som pärlar, pärlande. 4 a 500 Kannor pärlat odistilleradt sädes brännevin. VexiöBl. 1820, nr 28, s. 4.
VII. i sht jäg. ss. vbalsbst. -ning, motsv. PÄRLA, sbst. 2 a: utbildning av pärlformiga knutar l. pärlor på hjorthorn; äv. konkret, om pärlorna; jfr VI 1 a. Våra rådjurs horn .. hafva en pärlning, hvartill icke finnas motstycken på många ställen i Europa. PT 1914, nr 97 A, s. 3. Lagercrantz KolmKarp. 112 (1935).
Särsk. förb.: PÄRLA FRAM10 4. komma l. tränga l. rinna fram i form av en pärla l. pärlor o. d.; jfr frampärla.
1) till IV 1 b.
a) (i sht i vitter stil, numera mindre br.) till IV 1 b α, om gråt l. tårar. Blanche Våln. 403 (1847). Sundén (1888).
b) till IV 1 b β, om svett. Wadman Saml. 2: 39 (1835).
c) (i sht i vitter stil, mera tillf.) till IV 1 b γ, om blod. Från hans panna .. pärlade fram ett par bloddroppar. Lagerlöf KristLeg. 148 (1904).
2) (tillf.) till IV 2, om luft- l. kolsyrebubbla. Lagerlöf Saga 171 (1908).
3) (tillf.) till IV 3, om melodi. Tavaststjerna Morg. 65 (1884).
4) (tillf.) till IV 4. En väg, där solen pärlade fram mellan skuggande grönt. Geijerstam Medus. 137 (1895).
PÄRLA NED10 4 l. NER4, i sht förr äv. NEDER40. till IV 1 b: falla l. rinna ned i form av en pärla l. pärlor o. d.
a) till IV 1 b α, om tårar. Tårar perla neder / Vid dessa ord. Kullberg Ariosto 2: 42 (1865).
b) till IV 1 b β, om svett. Ångestsvetten perlade ned på min panna. Backman Reuter Bræsig 45 (1872).
c) (i sht i vitter stil, mera tillf.) till IV 1 b γ. Lange Ödeb. 44 (1884).
Ssg: (IV 4, V 4 a) PÄRL-HUMÖR. [jfr d. perlehumør] (i vitter stil) sprudlande l. glittrande glatt humör. Bååth Allf. 40 (1884). Kurck MargA 167 (1925).
Spoiler title
Spoiler content