publicerad: 1955
PÄRLEMOR pæ3rlemω2r l. -mωr2, ngn gg -mor2 (pä`rlemå´r, (uttalas i allm.: pä`rlemo) Dalin), äv. (numera bl. ngn gg, i sht i poesi) PÄRLMOR pæ3rl-, r. l. f. (l. m.), äv. (numera föga br.) n. (Möller 1: 230 (1745), Gellerstedt 1Dikt. 28 (1871)); best. -rn, ngn gg -ren (Hallström Bruun VanZant. 35 (1921), Östergren (1935)), ss. n. -ret; pl. (†) -er (SvTr. 4: 558 (1566), KlädkamRSthm 1604 A, s. 7 b); l. PÄRLEMO pæ3rlemω2, äv. (numera bl. ngn gg, i sht i poesi) PÄRLMO pæ3rl-, r. l. m. l. f., äv. (numera föga br.) n. (Bellman (BellmS) 5: 132 (1783)); best. -n; pl. (†) -r (NordT 1898, s. 534 (i handl. fr. 1696: perlemorna, pl. best.)); förr äv. PÄRLEMODER, r. l. f. (l. m.), äv. n. (Eneman Resa 2: 46 (1712)); pl. -modrar (Hiärne 2Anl. 97 (1702), Broman Glys. 3: 543 (c. 1740)); -modrer (Œdman Bahusl. 24 (1746)); -modror (Forsius Min. 136 (c. 1613), Därs. 163).
Ordformer
(parle- 1734, 1871 (möjl. tryckfel). pärl- (pe-) 1730—1896 (i vers), 1919 (: pärlmorgrå; i vers). pärla- 1789. pärle- (pe-) 1563 osv. -mo 1672 osv. -mod 1669—1743. -moder 1569—1940 (om ä. förh.). -moe 1756. -moer 1737. -mohl 1749. -moir 1711. -mor (-hr) 1563 osv. -mutter 1736)
Etymologi
[fsv. pärlomodhir; jfr d. perlemor, mlt. parlemoder, holl. paarlemoer, parelmoer, t. perl(en)mutter, eng. mother-of-pearl, fr. mère perle, mlat. mater perlarum; till PÄRLA, sbst., o. MODER, sbst.]
1) (†) pärlmussla; pärlemormussla; särsk. om mussla av släktet Mytilus (Lin.) Lam. Forsius Min. 163 (c. 1613). (Man har sagt att visheten är) så oförmerkt upwuxen (ur poesien), som Perlan uthi Perlemoor. Spegel GW 1 (1685). Ovthräkneliga slächten af skylpor, skalfisk, ostror, perlemodrar. Hiärne 2Anl. 97 (1702). Brander NatH 40 (1785; om släktet Mytilus). Möller (1807).
2) (ämne som utgör) det hårda, glänsande, hos vissa arter starkt iriserande inre skiktet av musslornas (särsk. pärlmusslornas) skal o. som består av kalksalter o. en ringa del organisk substans, särsk. använt för tillvärkning av prydnadsföremål o. knappar l. till inläggningar o. d.; äv. om imitation av dylikt ämne; förr äv. möjl. med tanke på musselskalet i dess helhet. Manschettknappar av pärlemor. Ett (hängsmycke) aff pärlemor med 2 små rubiner och 2 turckoser. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 6. Denne Konungens staf, .. inlagd med skilpadd och perlemor. BenzelBr. 20 (1728). Knappar af Perlemoe til Råck. PH 6: 4372 (1756). De fleste skal-fiskar hysa stenar eller pärlor, och skalet, inom hvilka de ligga, kallas pärlmor. GT 1788, nr 59, s. 2. Pärlemor var (på 1870-talet) ett omtyckt material för prydnadssaker. Linder Tid. 38 (1924). — särsk. i utvidgad anv., om den färgnyans l. färgskiftning som utmärker pärlemor. Snart, i fuktiga och kalla timmar, / är färgen (hos vattnet i Venedigs kanaler) pärlemor, och snart opal. Wirsén Fur. 234 (1896). Lagerkvist KämpAnde 136 (1930).
3) (†) föremål (t. ex. pärla l. dyl.) l. detalj l. inläggning av pärlemor. Et rött sametztygh .. medh förgylte spenger, och vdi spengerne insatte perlemorer. SvTr. 4: 558 (1566). Ett gulhengie m[ed] en perlemod[er]. 2SthmTb. 5: 220 (1576). Hann hade hafft enn sÿlfkädie i pannt medh enn pärlemo vthi. 3SthmTb. 2: 299 (1599). Pistoler medh Perlemorer inlagde. KlädkamRSthm 1604 A, s. 7 b. Forsius Min. 136 (c. 1613).
Ssgr (i allm. till 2): A: PÄRLEMOR- l. PÄRLEMO-AGAT. (-mo(r)- 1855. -mors- 1834) (†) opal med pärlemorglans; jfr kalmuck-agat. JournManuf. 4: 130 (1834). Åstrand 2: 146 (1855). —
-ARBETARE~0200. [jfr t. perlmutterarbeiter] person som (yrkesmässigt) tillvärkar arbeten av pärlemor o. d. Osbeck Resa 143 (1751, 1757). —
-BLEK, adj. (i vitter stil, mera tillf.) som har en blek, pärlemorliknande färg. Tegengren Dikt. 48 (1900). En pärlemoblek himmel. Heerberger Dag 153 (1939). —
-FJÄRIL. [jfr t. perlmutterfalter] zool. benämning på vissa dagfjärilar av familjen Nymphalididæ (särsk. arter av släktena Argynnis Fabr. o. Brenthis Hb.), med silver- l. pärlemorglänsande fläckar på vingarna. Silverstreckade pärlemorfjärilen, Dryas paphia Lin. Allmänna pärlemorfjärilen, Argynnis cydippe Lin. Storfläckiga pärlemorfjärilen, Rathora latonia Lin. Thomson Insect. 141 (1862). —
-FÄLTSPAT. (†) Pärlemo Fältspat .. är en hvit, tämmeligen klar Fältspat, som skiftar, i synnerhet i tvärbrott, med en Pärlemoglans. Retzius Min. 188 (1795). —
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA, f. (-mo(r)- 1789 osv. -mors- 1651 osv.) den glänsande (vitgrå l. blåaktiga) färgnyans som förekommer hos pärlemor. Mollet Lustg. D 3 b (1651). Mörkblå pärlamo-färg. Rinman 2: 218 (1789). Pärlemofärg — vitt med pärlemoglans. Sonesson HbTrädg. 867 (1926). —
-FÄRGAD, p. adj. (-mo(r)- 1896 osv. -mors- 1950 osv.) [jfr d. perlemorsfarvet, t. perlmutterfarben] som har pärlemorfärg; jfr -blå, -grå, -vit. PT 1896, nr 274, s. 3. En pärlemorfärgad himmel. Lundström Palm. 19 (1912). —
-GLANS. (-mo(r)- 1806 osv. -mors- 1834 osv.) [jfr t. perlmutterglanz] den glans som förekommer hos pärlemor. FKM 1: 119 (1806). De olika slags glans, som mineralierna visa, betecknas ss. Metallglans .., Diamantglans .., Glasglans .., Fettglans .., Vaxglans .., Perlemorglans. ASjögren Min. 51 (1865). De blottade axlarna, hvilkas bländande perlemorglans ännu mer förhöjdes af den mörka drägten. Lönnberg Kåre 33 (1887). Svanberg HeidenstFröd. 65 (1934). —
-GLÄNSANDE, p. adj. (-mo(r)- 1846 osv. -mors- 1950 osv.) [jfr t. perlmutterglänzend] glänsande l. skimrande ss. pärlemor. Ren amygdalin bildar fina, hvita, perlemorglänsande fjäll. Nyblæus Pharm. 360 (1846). —
-INLÄGGNING~020. (-mo(r)- 1887 osv. -mors- 1950 osv.) inläggning (se d. o. 1) av pärlemor; i sht konkret. AHB 131: 114 (1887). —
-KIKARE, r. l. m. (mera tillf.) kikare (särsk. teaterkikare) vars rör äro klädda med pärlemor. Carlsson Stockholmskan 62 (1915). —
-KNAPP, r. l. m. (-mo(r)- 1794 osv. -mors- 1889 osv. -mos- 1775) [jfr t. perlmutterknopf] knapp av pärlemor. BoupptVäxjö 1775. Krusenstjerna Pahlen 1: 32 (1930). —
-KNIV. (-mo(r)- 1950. -mors- 1950 osv.) kniv med pärlemorskaft. —
-LAGER, n. (-mo(r)- 1923 osv. -mors- 1862 osv.) lager l. skikt av pärlemor. Alm(Sthm) 1862, s. 39. —
-LOCK, n. (-mo(r)- 1776 osv. -mors- 1774 osv.) lock (med inläggning) av pärlemor. BoupptVäxjö 1774. —
-MAKARE. (om ä. förh.) person som (yrkesmässigt) tillvärkade arbeten av pärlemor. Osbeck Resa 148 (1751, 1757). —
(jfr 1) -MUSSLA. [jfr t. perlmuttermuschel] mussla varifrån pärlemor erhålles; i pl. särsk. ss. namn på familjen Aviculidæ. Rinman 2: 345 (1789). 2NF 22: 717 (1915). —
-PAPPER. [jfr t. perlmutterpapier] ett slags papper som gm behandling med metallsalter l. pärlessens gjorts iriserande. 2UB 8: 179 (1900). —
-PÄRLA, r. l. f. (-mo(r)- 1899 osv. -mors- 1749 osv.) svarvad av pärlemor. ÅgerupArk. Bouppt. 1749. —
-SKAFT. (-mo(r)- 1948 osv. -mors- 1735 osv.) skaft till kniv o. d. av pärlemor l. med pärlemorinläggning. Wrangel TessPal. 33 (i handl. fr. 1735). —
-SKAL. (-mo(r)- 1736 osv. -mors- 1950 osv.) (numera bl. tillf.) musselskal med ett skikt av pärlemor; slipat musselskal; förr äv.: pärlemor, möjl. äv.: pärlmussla l. pärlemormussla. CTreutiger (1736) hos Fürst Stobæus 135. Fyrkantiga (fönster)-rutor af Pärlemor skal. Osbeck Resa 134 (1751, 1757). (I sjön Utgrycken) träffas Pärlemo-skal af ansenlig storlek. Hülphers Dal. 443 (1762). Levertin 1: 26 (1898). —
-SKIMRANDE, p. adj. (-mo(r)- 1925 osv. -mors- 1950 osv.) skimrande ss. pärlemor. Agrell Tolstoj Kar. 1: 18 (1925). —
-SKÅL. (-mo(r)- 1672. -mors- 1632) (†) skål tillvärkad av l. formad ss. ett musselskal. 1 perlemoders skåll af sölf. BtÅboH I. 4: 178 (1632). BoupptSthm 1674, s. 56 a (1672). —
(jfr 1) -SNÄCKA. (-mo(r)- 1783—1845. -mors- 1675) [jfr t. perlenmutterschnecke] (†)
Ssg (till -snäcka 1): pärlemorssnäcke-skål. (†) skål tillvärkad av l. formad ss. en (pärl)musslas skal. BoupptSthm 1675, s. 905 b. —
B: PÄRLEMORS-AGAT, -ARBETE, -FÄRG, -FÄRGAD, -GLANS, -GLÄNSANDE, -INLÄGG, -INLÄGGNING, -KNAPP, -KNIV, -LAGER, -LIK, -LOCK, -PÄRLA, -SKAFT, -SKAL, -SKIMRANDE, -SKÅL, -SNÄCKA, -SPEGEL, -SPÄNNE, se A.
C (numera knappast br.): PÄRLEMOS-KNAPP, se A.
Avledn.: PÄRLEMORAKTIG, adj. till 2: pärlemorliknande. Pärlemoraktiga reflexer. Hallström ItBr. 209 (1901). Henning Medit. 52 (1919).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content