publicerad: 1956
RACKEL rak4el, sbst.1, n.
Etymologi
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) bråk. Där (i Kattebohult) är det rackel och snatter och snack / och skojarelif, må ni tro. Fröding Guit. 52 (1891).
Spoiler title
Spoiler content