SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RACKLIG rak3lig2, adj.2 -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. racklig, racklug; till RACKEL, sbst.3, l. RACKLA, v.3]
(knappast br.) besvärad av slemupphostningar l. dyl.; som harklar sig ofta. Sundén (1888). Hammar (1936).
Spoiler title
Spoiler content