SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1956 RACKEL rak4el, sbst.3, n.; best. racklet. Etymologi [till RACKLA, v.3] (föga br.) handlingen att harkla sig l. hosta upp l. spotta ut slem o. d.; harkling; spottning. Swedberg Ordab. (1722). Lindfors (1824). Cannelin (1921). SAOB Alfabetisk lista rackare subst. rackars adj. racke subst.1 rackel subst.1 rackel subst.2 rackel subst.3 rackel subst.4 rackelfågel subst. rackelhane subst. rackelhöna subst. rackelhöns subst. Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
