SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RADDA rad3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. radda (Ihre DialLex. 136 (1766)); hypokoristisk bildning till RAD, sbst.1]
(vard.) (obestämd) mängd, massa, (stort) antal, rad (se RAD, sbst.1 4); ofta i förb. hel radda. Strindberg TjqvS 4: 96 (1876). Antipka hade en förfärligt elak hustru och en hel radda barn. Agrell SlavMyt. 204 (1929). Efter några ögonblick började hela raddan av maskiner arbeta. Bergman ClownJ 77 (1930). Livet var ej som han trodde, en rak linje, en radda av händelser, likt länkar i en kedja. Martinson Kvinn. 167 (1933). — jfr NAMN-RADDA.
Spoiler title
Spoiler content