SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
RAFS raf4s, sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr d. raps, nor. o. nor. dial. rafs; vbalsbst. till RAFSA. — Jfr RAPS, sbst.2]
(i sht vard.)
1) motsv. RAFSA 1, särsk. 1 b.
a) abstr.: rafsande; stundom: hoprafsande; äv. bildl. Imitera Homerus .. är icke et mer eller mindre artigt Rafs af hans originala tankar och uttryck. Thorild (SVS) 3: 225 (1792).
b) konkret, om ngt samman- l. hoprafsat; äv. allmännare: krafs; småplock; skräp. Af några få Spröt, Brädstumpar eller annat Rafs lagas der (dvs. i Suffolk) til en krubba ute på marken, uti hvilken Korna få Rofvor, Kål och Halm. GT 1787, nr 59, s. 3. (Sv.) Rafs, .. (t.) was zusammengerafft ist. Möller (1790). Reuter NSång. 42 (1888). särsk. bildl.; särsk.
α) om samling av personer: hoprafsat följe o. d.; ofta allmännare: pack l. patrask o. d. Almqvist TreFr. 3: 121 (1843). Tvi vale för ungdomen. Pojkar och flickor, det är samma rafs. Bergman Patr. 80 (1928).
β) om skrift o. d. som åstadkommits gm att dess olika delar hoprafsats (ur en l. flera källor); utan bestämd avgränsning från 2 b. Boken är ett rafs ur mina konversationer. TThorild (1792) hos Ljunggren SVH 2: 13. Leopold 3: 135 (1798, 1816).
2) motsv. RAFSA 2.
a) abstr.: rafsande, hafsande; slarv; särsk.: slarvigt skrivande. Sahlstedt (1773). Både tid och papper bjuda ett slut på detta rafs. Geijer I. 8: 515 (1837; i avslutningen av ett brev). Almquist Wennerbg 75 (1917).
b) konkret(are), om ngt som åstadkommits gm l. präglas av hafs l. slarv; hafsvärk; stundom: skräp; stundom svårt att skilja från 1 b β. CAEhrensvärd (c. 1786) hos Warburg Ehrensvärd 183. Om allt lefvande är ett amabile fractum, så följer deraf för ingen del, att det skall eller får vara .. en slurfvig sammansättning, ett rafs. Almqvist Sätt. 23 (1835). Kallar du sånt rafs för poesi? Östergren (1935).
Spoiler title