publicerad: 1956
RAGNARÖK raŋ3na~rø2k, r. (Hellström Malmros 322 (1931) osv.) l. (vanl.) n. (Klint (1906) osv.); förr äv. RAGNAROK (rimmande med bok Sjöberg (SVS) 2: 23 (1825)), r. l. m. l. f., l. RAGNAROCK l. RAGNARÖCKER, sbst.
Ordformer
(ragna- 1746 osv. ragnar- 1910. -rock 1812. -rok 1821—1870. -röcker 1819. -rök 1746 osv.)
Etymologi
[jfr d. ragna-rok; av isl. ragna rǫk l. ragna røk, n. pl., l. av isl. ragna røkkr (ragnarøkkr), n.; isl. ragna är gen. av regin, n. pl., gudamakter, gudar (vartill isl. ragna, frammana gm trolldom, förhäxa; jfr sv. dial. ragna sig, göra sig redo (Lenæus Delsbo 190 (1736, 1764)), etymologiskt identiskt med got. ragin, n., råd, beslut, fsax. regan, regin (i ssgn regan(o)giskapu, reginogiskapu, gudomligt rådslut, öde), till samma ieur. rot som föreligger bl. a. i sanskr. racayati, förfärdigar m. m.; isl. rǫk, røk, n. pl., förlopp, utveckling, öde, undergång, äro bildningar till den rot som föreligger bl. a. i fsax. raka, räkenskap, sak, fht. rahha, sak, tal m. m., feng. racu, räkning m. m., o. i isl. rekja, utveckla, utbreda, förklara (se RÄCKA, v.); isl. ragna røkkr är sannol. en ombildning av ragna rǫk (l. røk) med anslutning till isl. røkkr, mörker, etymologiskt identiskt med got. riqis, mörker, till den ieur. rot som föreligger bl. a. i gr. ἒρεβος, underjordiskt mörker, underjord(en). — Jfr RAGNEMÖRKER]
1) benämning på de tilldragelser gm vilka enligt den fornnordiska mytologien asagudarna o. den bestående världsordningen skulle gå under o. den synliga världen skulle förstöras; ofta (i sht i vitter stil) allmännare: världsundergång(en); stundom med förbleknad innebörd, liktydigt med: domedag (se d. o. 2 b α); jfr GUDA-SKYMNING 1. Där (i klipphålan) ligger .. (Loke) til Ragnarök. Göransson Edda (1746; isl. orig.: til Ragnarauckurs). Mon Ragnarock stundar? Ling Agne 153 (1812). Det drager upp till Ragnarök! Lundegård DrMarg. 2: 210 (1906; yttrat av en medeltida borgare i Flensburg vid svarta dödens härjningar). Ändock lär en uppgift, såsom den jag förelagt mig, äga sin nödvändighet, och kan icke sparas till ragnarök. Söderblom Gudstr. 8 (1914).
2) (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl., om (händelseförlopp l. händelseutveckling l. strid som medför l. synes medföra) katastrof l. undergång för ngt l. ngra (särsk. i uttr. ragnarök för ngt l. ngts ragnarök, undergång o. d. för ngt); stundom: (förödande) omvälvning l. slutstrid l. (slutlig) förstörelse o. d. (äv. i uttr. ngts ragnarök, omvälvning osv. som består i ngt); äv. oeg., om musik o. d. som målar l. ger intryck av katastrof l. undergång o. d. Sjöberg (SVS) 1: 163 (1821). Skymningen af den gamla svenska aristokratiens Ragnarök. Fryxell Ber. 14: 75 (1846). Man bör (enligt futuristerna) förinta allt af äldre konst, ställa till ett ragnarök, där allt hvad sekler skapat skulle gå upp i rök. Cederström Minn. 220 (1913). Den nya värld, som stod upp ur (franska) revolutionens Ragnarök. Castrén Creutz 431 (1917). Hellström Malmros 322 (1931; oeg.). På däcket var kaos och ragnarök (under stormen). Klinckowström Minn. 1: 278 (1933). Det ragnarök för den borgerliga samhällsordningen, som (osv.). SvD(B) 1945, nr 326, s. 4.
Ssgr (i allm. till 1): A (mindre br.): RAGNARÖK-STÄMNING, se B.
-MOTIV. särsk. rel.-hist. om motiv (se d. o. 3) som förekommer i de fornnordiska skildringarna av ragnarök. 2NF 22: 912 (1915). —
-STRID. strid mellan asar o. jättar vid ragnarök; äv. (i vitter stil) bildl., om förödande (slut)-strid (jfr ragnarök 2). Hallström i 3SAH 24: 269 (1910). —
(1, 2) -STÄMNING. (-rök- 1913—1935. -röks- 1935 osv.) särsk. (i sht i vitter stil) till 2: undergångsstämning. KFÅb. 1913, s. 57. —
Spoiler title
Spoiler content