SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
-RAKA ~ra2ka, sbst.6, f.||ig.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sannol. till RAKA, v.4; med avs. på bildningen jfr NATT-BLACKA, NATT-GLAPPA]
sannol. eg.: person l. djur som rakar omkring; i ssgn NATT-RAKA.
Spoiler title
Spoiler content