publicerad: 1956
RAKA ra3ka2, v.4, äv. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) RAGA ra3ga2, v.3 -ade ((†) ipf. rakte HFinlÖ 22 (1701)). vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(rackte, ipf. 1701. raga 1938. raka 1643 osv.)
Etymologi
[sv. dial. raka, raga, raa; jfr feng. racian, gå, bege sig, löpa o. d.; sannol. utgående från bet.: ’sträcka (sig)' o. nära sammanhörande (möjl. etymologiskt identiskt) med RAKA, v.3 — Jfr RAKE, sbst.1]
(vard.)
1) rusa l. ränna l. fara o. d.; äv.: rutscha l. glida l. ramla l. störta o. d. (ofta med åstadkommande av buller); särsk. i förb. med adverbial (adv. l. prep.-uttr. o. d.) betecknande riktning l. plats o. d. (se äv. särsk. förb.); med personligt l. sakligt subj., äv. opers.; äv. bildl. Därföre får mor din raka wth ått wägan till huarte tingh. ÅngermDomb. 1648, s. 8, Bil. Han rakade sin väg. Lind (1749). Cronstedt, hvilken .. tyckte, att den rakaste vägen var den bästa, rakade norrut genom Haukivuoris ödsliga trakter. Cygnæus 2: 84 (1858). Efter ett oupphörligt rakande öfver vindfällen och moras kommo vi (med vår släde) .. fram till .. (en) gångstig. TurÅ 1895, s. 42. Ett ras (hade) inträffat (vid örlogshamnen, som var under byggnad). .. Det hela hade .. slutat med, att ”allt rakade i sjön”. LundagKron. 1: 223 (1918). En tjuv, hördes åter kvinnorösten från övre våningen. Härefter hasade eller rakade det i trappan, så hörde man (osv.). Sjöberg Kvart. 574 (1924). — jfr NED-RAKA. — särsk.
a) i vissa (ofta oeg. l. bildl.) uttr.
β) (†) raka på landet l. grunden, om fartyg: driva på land resp. på grund. HFinlÖ 22 (1701: rackte .. på Grunden). Skutor som lågo i hamnarne rakade på landet (under stormen). Broman Glys. 1: 406 (1726).
γ) (†) raka fri, gå fri, klara sig. Kommer vargen at see Byssan, för thet skottet rakar han fri. Broman Glys. 3: 243 (c. 1730). Serenius Xx 4 b (1734).
δ) (i vissa trakter) (det) rakar ingen hast, det är ingen brådska. ”Det rakar ingen hast!” — sa' skomakarn, åt välling med syl. Schultz Ordstäf 7 (c. 1865). Smith Colstrup 189 (1916).
ζ) [sannol. eg.: ränna som fan o. d.; balfas möjl. sidoform till ett icke anträffat bålfas, till BÅL, adj., o. FASE (se FASA, sbst.; jfr RAGGFAS)] (†) raka balfas, slita hund o. d. Så lärer hu (dvs. hustrun) mäy raka balfaas. Tidfördrijf B 5 b (c. 1695).
b) om kattor: jaga (o. riva) varandra under skrik o. oljud i samband med parningen; äv. allmännare (om personer o. d.), i fråga om (spring o.) åstadkommande av oljud l. oväsen l. larm o. d.; numera företrädesvis (mera tillf.) ss. vbalsbst. -ande. Dessa kattorna hafva rakat der förfärligen (hafva der hållit ett förfärligt rakande) hela natten igenom. Nordforss (1805). (Sv.) Rakande .. (Fr.) Tapage. Vacarme. Sabbat. Dens. jfr KATT-RAKA.
c) [jfr RAKA, v.3 1] (†) sjöt. om ankare: släpa efter på bottnen l. släppa greppet i bottnen; dragga med; äv. om fartyg, i uttr. raka med ankaret, icke ha ankaret fast i bottnen, utan släpande efter sig, dragga ankaret. Raka med ankaret. Lind (1749). Ankaret rakade. Dens. Heinrich (1828).
2) [specialanv. av 1] i fråga om (hastigt) uppskjutande l. uppväxande samt i oeg. l. bildl. anv. härav; dels i uttr. raka (upp) i höjden l. i vädret, (hastigt) skjuta l. växa i höjden, äv. oeg. l. bildl., särsk. (om pris l. skatt o. d.): (hastigt) stiga i höjden, dels i förb. RAKA I VÄG, RAKA UPP. Träden raka öfver 80 fot upp i höjden. Weste (1807). Hon hade rakat för hastigt i höjden. WSwahn hos Essén Prill. 183 (1920). Östergren (1935: i vädret). Skattekronorna ha rakat i höjden. GHT 1943, nr 268, s. 9.
Särsk. förb. (i allm. till 1; vard.): RAKA AV10 4, äv. UTAV04. rusa l. ränna l. rutscha l. störta o. d. i väg; äv. bildl., om minne o. d. Weste (1807). Knorring Skizz. I. 1: 20 (1841: raka utaf). Cygnæus 9: 214 (1870; bildl.). —
RAKA EFTER10 32, äv. 40. särsk. i uttr. raka efter ngn, rusa l. störta o. d. efter ngn, förfölja ngn. VRP 1643, s. 1193. —
RAKA FÖRBI10 04. rusa l. störta o. d. förbi (ngn l. ngt); äv. abs. Weste (1807). särsk. oeg. l. bildl., i uttr. ngt (l. ngn) rakar ngns näsa (äv. näsan) förbi, ss. beteckning för att ngn går miste om ngt (l. ngn) l. icke får någonting (med) av ngt (i sht förr äv. att ngn icke får kännedom om ngt) l. blir lurad på ngt o. d.; jfr näsa, sbst.2 1 d μ. MoB 6: 195 (1793). Den der vill också ha' mig till måg? — men jag rakar hans näsa förbi. Blanche Stockh. 54 (1847). Den förtjänsten rakar näsan förbi! Högberg Frib. 340 (1910). —
RAKA I10 4. rusa l. rutscha l. störta o. d. i vattnet l. i en fälla o. d.; äv. bildl. Lo-Johansson Kungsg. 466 (1935; bildl.). —
RAKA IHOP10 04. särsk.: komma i handgemäng l. strid l. slagsmål, ”ryka ihop”; äv. i uttr. raka ihop med ngn. Carl XII Bref 93 (1708: medh). Raka ihop å slåss. Östergren (1935). —
RAKA IKULL, se raka omkull. —
RAKA IN10 4. rusa l. störta l. rutscha l. glida o. d. in (i ngt); äv. bildl.: (huvudstupa) kasta sig in (i ngt) o. d. Raka in i politiken. Weste (1807). Strindberg GötR 7 (1904). —
RAKA I VÄG10 0 4.
1) till 1: rusa l. ränna l. rutscha l. störta o. d. i väg. Berndtson (1880). Öberg Makt. 1: 158 (1906).
2) till 2: (hastigt) skjuta i väg l. växa (i höjden); äv.: sticka högt (upp mot skyn). Höga granstammar som rakade iväg upp mot skyn. Olsson Nye 165 (1947). —
RAKA NED10 4 l. NER4. rusa l. störta l. ramla l. rutscha o. d. ned; äv. oeg. l. bildl. (jfr raka upp 3). Weste (1807). Lindqvist Herr. 323 (1917; oeg.). jfr nedraka. —
RAKA OMKULL10 04, äv. IKULL04. rutscha l. ramla l. störta o. d. omkull. Tornet rakade omkull. Broman HelsB 155 (c. 1730). Blanche Tafl. 161 (1845: rakade ikull). —
RAKA OPP, se raka upp. —
RAKA PÅ10 4.
RAKA UPP10 4 l. OPP4.
2) till 2: (hastigt) skjuta l. växa upp (i höjden); äv.: sticka upp (mot himmeln o. d.). (Gossen) rakar upp i höjden. MoB 2: 242 (1808). Johnson Nu 109 (1934; om skorsten).
3) i oeg. l. bildl. anv. av (1 o.) 2; särsk. dels (om person): (hastigt) komma sig upp, dels (om pris l. avgift o. d.): (hastigt) stiga i höjden. SvMerc. 1765, s. 262 (om växelkurs). Man kan .. ta för givet, att den unge Topolski .. inte rakat upp till ärones tinnar blott på politiska meriter. GHT 1945, nr 272, s. 3. —
RAKA UT10 4. jfr raka in. Weste (1807). Gubben .. drog upp en af båtarna som höll på att raka ut till sjöss. Rönnberg Brovakt. 115 (1904). —
RAKA UTAV, se raka av. —
RAKA UTFÖR10 4~1, äv. 3~2, äv. UTFÖRE4~10, äv. 3~20. jfr raka ned; äv. bildl., särsk.: gå utför (se gå utför 4) l. tillbaka, avtaga o. d. Det i allmänt tal vedertagna (uttrycket) raka utföre. Manderström Anm. 13 (1768; klandrat ss. ”sämre svenska” i PåminnAnmCelsTal 1768, s. 6). SDS 1943, nr 273, s. 2 (bildl.). —
RAKA ÅSTAD10 04. rusa l. ränna l. rutscha l. störta o. d. i väg; äv. oeg. l. bildl., ss. beteckning för att ngn yttrar sig l. handlar oöverlagt l. utan betänkande o. d. Stenhammar Riksd. 2: 200 (1841; oeg.). Harlock (1944). —
RAKA ÖVER10 40. rusa l. ränna l. rutscha l. störta över (till en plats l. åt ett håll); förr äv. bildl.: (hastigt l. oförmodat) gå över (till en religion o. d.); jfr gå över 12 a. Hertigen af Hannover, .. som för 25 år rakat öfver til Catholska läran. GbgMag. 1760, s. 530. Barlasten rakar öfver ell. kastar sig. ÖoL (1852). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content