publicerad: 1956
RANSONA, v. -ade (Schroderus JMCr. 34 (1620: ransonade, ipf.), Lybecker 125 (c. 1715: ransonat, sup.), äv. (enst.) pr. sg. -er (JMessenius (1629) i HB 1: 98). vbalsbst. -ING.
Ordformer
(randz- 1535. rans- 1588—1868. rantz- 1648. -ona 1535—1868. -una (-unna) 1535—1622)
Etymologi
[fsv. ransuna; jfr ä. d. ransone; av mlt. ranzunen l. holl. rantsoenen, motsv. ä. t. ranzionen; till RANSON, sbst.1]
(†)
1) = RANSONERA, v.1 1. G1R 10: 330 (1535). The .. kommo för siöröfvare och måste sigh ransona, then ena för 1000. fl(oriner) .. och then andra för 500. OxBr. 12: 24 (1617). Öffwerhetz ransoning vthur fengelse. L. Paulinus Gothus Arch. 146 (1630). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 316 (1868; om förh. c. 1610). — jfr O-RANSONAD. — särsk.
a) = RANSONERA, v.1 1 a. (Svenskarna) begärede ransune the svenske fånger för theres fånger. HH 20: 25 (c. 1580). Alle fångar på båda sidor (skulle) ransonas. Girs J3 97 (1627).
b) i uttr. ransona ngns hals, rädda ngns liv gm att erlägga lösen för honom; jfr RANSONERA, v.1 1 b. G1R 14: 90 (1542).
c) bildl., = RANSONERA, v.1 1 d; jfr d slutet. The Christroghne .. äro igenom Gudz Sons Blodh ransonadhe vtur Dieffvwlens garn. L. Paulinus Gothus MonPac. 49 (1628). Lybecker 125 (c. 1715).
d) ss. vbalsbst. -ing, konkret, = RANSON, sbst.1 2. HH XIII. 1: 150 (1564). Monge Christne wordo vtaff the barbariske Hedningar grijpne til Fånga, aff hwilke någre nödgades medh en stoor Ransoning frelsa sitt Lijff. Schroderus Os. 1: 186 (1635). särsk. bildl. Herren .. som är Ransoningen för heela Werldenne. PJGothus Mollerus Sol. 37 (1605).
2) = RANSONERA, v.1 2. Huad heller the (dvs. fångarna) skole löss giffuas, eller ranszunas. G1R 10: 131 (1535). HSH 15: 96 (1591).
Särsk. förb. (†): RANSONA IGEN. = ransona 1. OPetri Kr. 313 (c. 1540). Schroderus Os. 2: 3 (1635). —
Spoiler title
Spoiler content