publicerad: 1956
RANSONERA ran1sωne4ra, äv. -so-, i Sveal. äv. -e3ra2 (ransone´ra Weste; rannsonèra Dalin), v.1, förr äv. RANSIONERA l. RANTIONERA, v., -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(rançon- (-co-, -onn-) 1660—1841. rangsjon- 1809. ransion- 1629—1748. ranson- 1570—1936. rantion- 1621—1812. rantzion- (-nzi-) c. 1635—1767. rantzon- (-nz-) 1612—1818. rencion- 1641)
Etymologi
[jfr (ä.) d. ransonere, ransionere, holl. rantsoeneeren, t. ranzionieren; av fr. rançonner, till rançon (se RANSON, sbst.1)]
1) (numera knappast br.) friköpa (ngn l. ngt) gm att erlägga lösen; särsk.: friköpa l. lösa (en fånge, särsk. en krigsfånge) från fångenskapen; stundom svårt att skilja dels (i sht i pass.) från 2, dels från 3. SvFlH 1: 510 (i handl. fr. 1570). Åtskillige af R(idderskapet) o. A(deln) vetta derom at intyga, det Regerings-Rådet ranzonerat Svenska fångar, då han var i Constantinopel. 2RARP 5: 365 (1727). At ranconeringen och utväxlingen af de fångne officerare måtte ske efter en viss tour. Därs. 20: 388 (1761). Afzelius Sag. XI. 2: 37 (1870). — jfr O-RANSONERAD, p. adj.1 — särsk.
a) (†) om en (krigs)fånges befrielse ur fångenskapen gm utväxling av fångar; närmande sig bet.: utväxla. Girs G1 159 (c. 1630). (De la Gardie underhandlade) medh the Nötheborgske, huru han skulle ranzonera Mensisch Berendz och the som honom medfölgde, medh några Baijorer och Köpmen, som han hade tagit widh Nougården. Widekindi KrijgH 235 (1671).
c) (†) med sakobj.; jfr b. Then capitain, som mig tog fången, han wille intet restituera mig mina saker med mindre iag skulle ranzonera them. Schück Wivallius 1: 49 (i handl. fr. 1629). särsk. med avs. på uppbringat fartyg l. pris; äv. med subj. betecknande fartyg osv. o. med refl. obj. At en del .. Fregatter .. tillåta Priserne at få rançonera sig emot en wiss betalning. Stiernman Com. 6: 296 (1716). Dalin (1855).
d) (†) bildl., om Kristus (med avs. på människa): friköpa, återlösa. Sylvius Mornay 588 (1674). At Guds enfödde Son, / Steg ned utaf sin himmels thron: / Just mig at ransonera. SionSång. 1: 56 (1743).
2) (†) låta (ngn) friköpa sig l. frigiva (ngn) mot lösen; jfr 1, 3. OxBr. 1: 19 (1612). Them andre (av fångarna) måge the sielfwe (som tillfångatagit dem) behålla och rantzonen åthniuta: Doch så, at ingen vthan Wårt eller Marskens tilstånd rantioneras, wedh Lijffstraff tilgörandes. Krijgsart. 1621, § 101. AOxenstierna Bref 4: 514 (1648).
3) (†) befria (ngn) ur fångenskap; äv. med refl. obj.: göra sig fri från l. fly l. rymma ur fångenskap; jfr 1, 2. (År) 1709 blef iag fången vid Pultava, ifrån hvilcket fångenskap iag medelst echaperande mig sielf ransionerat. Därs. 36 (1737). Kossacksvärmar, som skulle ransonera oss. Wingård Minn. 2: 24 (1846).
4) (†) intr.: göra sig fri från l. fly l. rymma ur fångenskap. (År) 1704 (blev jag) fången vidh Warshau, men ransonerade (år) 1705. HH XVIII. 3: 1 (1722).
Särsk. förb.: RANSONERA IGEN. (†) = ransonera, v.1 1. RA II. 1: 109 (1611). Dryselius Monarchsp. 318 (1691).
Spoiler title
Spoiler content