SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAPPA rap3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. rappe, eng. rap; till RAPP, sbst.3]
ge (ngn l. ngt) ett l. flera rapp, (med en käpp l. piska l. dyl.) smälla till (ngn l. ngt); i sht i fråga om slag mot levande varelse; äv.: ge (ngn) stryk. Nils hadhe medh hoffmän låtedh öffuerfalle honom på gathun och rappet honom. 3SthmTb. 2: 310 (1599); möjl. till RAPPA, v.4 3 b. Nordforss (1805). Att magistern rappat honom med rottingen. Carlén Rosen 200 (1842). Gamlingen rappade plötsligt marken med käppen. Johansson RödaHuv. 1: 145 (1917). Hon .. rappade djuren med en vidja. Dahllöf BHank 45 (1943). (Hon hade) kommit sent hem och rappat på porten. Lindström LeendGud. 84 (1951). — jfr AV-RAPPA. — särsk.
a) (mera tillf.) med innehållsobj. betecknande ett slag l. en örfil o. d. Fändriken rappade honom .. med sin piska slag på slag. Bergman VSmSkr. 330 (c. 1850). Så rappade han Mattas Ville .. en örfil. Bengts Vargt. 41 (1915).
b) (tillf.) i uttr. rappa ngt mot ngt, piska ngt (en lina l. ett rep o. d.) mot ngt. Flaggstångssnöret smällde .. när arkitektens .. händer rappade det mot stången. Sjöberg Kvart. 206 (1924).
c) (tillf.) i fråga om värjhugg o. d. Oxe Vitt. 19 (1711).
d) bildl.: ge hugg, angripa (i tal l. skrift). Strindberg RödaR 317 (1879; om recensent). Dens. Brev 2: 81 (1879).
Särsk. förb.: RAPPA EMOT10 04. (föga br.) bildl.: ge tvärt l. tvära svar. Carlsson ÄlvTimm. 66 (1949). —
RAPPA OM10 4. (numera bl. mera tillf.) puckla på (ngn), prygla, ge stryk. Meurman (1847). Så begynte pojkarne slåss och rappa om hvarandra. Topelius Läsn. 3: 196 (1867). Öman Ungd. 148 (1889). —
RAPPA OPP, se rappa upp. —
RAPPA PÅ10 4. ge (ngn) upprepade slag; piska på, puckla på. Nordforss (1805). Bredvid hvarje vagn sprang en slafpojke för att rappa på dragarne. Lundgren MålAnt. 2: 16 (1872). Lindström Österhus 53 (1952). —
RAPPA TILL10 4.
1) slå till (ngn l. ngt); äv. abs. Topelius Läsn. 1: 115 (1865). Ingen fick .. (vid gatlopp) undandraga sig att rappa till efter bästa förmåga. Quennerstedt Torneå 1: 189 (1901). Martinson Kvinn. 144 (1933). särsk. bildl. Söderhjelm Tavaststj. 95 (i handl. fr. 1885).
2) (enst.) betecknande att ngn fattar ett (raskt) beslut l. dyl.: ”slå till”. Vi bara ”rappade till” och förlofvade oss i det gudomliga månskenet. Braun Calle 126 (1843). —
RAPPA UPP10 4 l. OPP4. (mera tillf.) klå upp; jfr rappa om. ÅbSvUndH 34: 101 (1850).
Spoiler title
Spoiler content