SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAPPA rap3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se RAPPNING, sbst.2); -ARE (se avledn.).
Etymologi
[jfr d. rappe; möjl. lösgjort ur BERAPPA; jfr holl. berapen, t. berappen samt t. rapputz, rappning, grovputs; möjl. avledn. av ett ord motsv. mht. rappe, rapfe, skorv (se RAPPEN), o. syftande på den rappade ytans skrovlighet]
beslå (en mur l. vägg l. ett hus o. d.) med (mur)bruk (kalkbruk), kalkslå; äv. abs.; ofta i p. pf. (i mer l. mindre adjektivisk anv.). Linc. (1640). Låtha rappa och hwijtlimma heele Slottet. HSH 31: 266 (1667). Jag .. rappar invändigt, målar och tapetserar. AHamilton (1845) i Solnedg. 2: 268. Hela ugnen rappas väl med lerbruk. Rejmers Koln. 45 (1868). Fogarna (i muren) rappades. Cornell NorrlKyrklK 17 (1918). Rappade hus. Melin AmazUrskog. 48 (1929). Rappat resvirke. Hofrén Herrg. 487 (1937). — jfr AV-, GUL-, KALK-, OM-RAPPA m. fl. samt NY-, O-RAPPAD. — särsk. bildl. Forsslund Djur 33 (1900). Granarna (ha) rappats av snö. Rickson JerB 3: 110 (1928).
Särsk. förb.: RAPPA IGEN10 04. fylla igen (ngt) med rappning. Rappa ighen alla remnor under hualfwet. Murenius AV 451 (1660).
RAPPA OM10 4. rappa (ngt) på nytt. Weste (1807).
RAPPA UPP10 4. ge (ngt) ny rappning, förbättra (ngt) gm rappning. Weste (1807). jfr upprappa.
RAPPA ÖVER10 40. täcka (ngt) med rappning. (Barocktiden) hade .. rappat öfver freskerna. Bildt Ital. 80 (1896). jfr överrappa.
Ssgr (†): A: RAPP-SPADE. ett slags spade l. slev använd vid rappning; jfr mur-slev. Lind (1749; under tünch-kelle).
B: RAPPE-BRUK. murbruk använt till rappning. Wijnblad Tegelbr. 98 (1761).
-KALK. = -bruk. Verelius 135 (1681).
Avledn.: RAPPARE, sbst.1, m. (numera i sht i Finl.) byggnadsarbetare som rappar. Linc. (1640). PT 1896, nr 102, s. 2 (i Helsingfors). Estlander 11Årt. 2: 258 (1921).
Spoiler title
Spoiler content