RAPPA rap3a2, v.5 -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) (numera bl. tillf.) i fråga om steg: rassla l. knarra l. dyl.; särsk. opers.; ngn gg äv. tr.: gå på (golv l. dyl.) med knarrande steg; jfr RAPP, interj. (Han) började .. med sina knarrande stöflar rappa golfvet på en diagonal mellan spottlådan och paraplystället. Strindberg RödaR 23 (1879). Det rappade friskt i sanden, fastän dessa unga soldater dock sökte dämpa ljudet av sina steg. Sjöberg Kvart. 253 (1924).
2) [sannol. efter d. rappe] (tillf.) om änder: snattra; jfr RAPA, v.2 1. Det är ett rappande och ett snattrande från fåglarna i mossen. Vi 1951, nr 27—28, s. 6 (om danska förh.).
Särsk. förb.: RAPPA AV10 4. (enst.) till 1: (upprepade ggr) gå (med knarrande steg) över o. ”mäta av” (ett golv l. dyl.). Han är så besynnerlig! mumlade han och rappade af golftiljorna. Strindberg RödaR 27 (1879).
SAOB
