SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
RASADÖ l. RASADON, interj.
Ordformer
(rasadon 1746. rasadö 17991801. rassadö 1874)
Etymologi
[sv. dial. rassadö; förvanskning av ett uttr. motsv. ett fsv. vars hærra dödh, vår Herres död, l. dyl.; jfr VASSERRA]
(†) (jämförelsevis mild) svordom. Ihre DissJurForm. 6 (1746). Men, rasadö! Här kommer nådig Patron. Envallsson Förm. 15 (1799). Lilljebjörn Minn. 77 (1874). — särsk. i uttr. pina-rasa-dö, se PINA, sbst. I 5 a β.
Spoiler title