RASPA ras3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om raspning (se RASPA, v. 2) l. skrapning åstadkommen gm att ngt (hårt) stryker över (o. rispar upp) ngt; skråma o. d. som erhållits på sådant sätt. Bäst hon går, får denna människan en raspa tvärs över näsan, rakt som om det varit av en trädgren. Landsm. VIII. 3: 174 (1899; från Skåne).
SAOB
