RAT ra4t, sbst.1, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. rat, motsv. nor. (dial.) rat, bortkastat skräp m. m., nyisl. hrat, skräp, avfall, exkrementer m. m.; till RATA, v.1]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skräp; särsk. om anhopningar av kvistar, förmultnande trä- l. växtdelar, träavfall o. d. Lundell (1893). Modin GTåsjö 167 (1916).
