SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
REDUPLICERA re1duplise4ra l. red1-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr REDUPLIKATION.
Etymologi
[jfr t. reduplizieren, eng. reduplicate; av lat. reduplicare, (åter) fördubbla, av re-, åter (se RE-), o. duplicare (se DUPLICERA)]
språkv. vid ord- l. formbildning låta (fonem) uppträda två gånger i omedelbar följd (varvid fonemen få sinsemellan helt överensstämmande form l. sådan form att det ena är snarlikt det andra), fördubbla, upprepa; nästan bl. dels med subj. betecknande (klass av) ord som företer sådan (form)bildning, dels i pass. med intr. bet., dels ss. vbalsbst. -ing: reduplikation, dels slutligen i p. pr. l. p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. (se a, b). Somlige (verb i latinet) reduplicera the första stafwelser uti Præterito. Cellarius LatGr. 30 (1703). Tyska substantif och interjektioner, der roten redupliceras. Rydqvist SSL 1: 145 (1850). Östergren (1935; äv. ss. vbalsbst.). — särsk.
a) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., om ord: som i sin bildning företer reduplikation; särsk. (om verb): varav vissa tempus (i fråga om germanska förh. preteritum) bildas (l. urspr. bildats) medelst reduplikation. De reduplicerande verben. Rydqvist SSL 1: 147 (1850). Av ett reduplicerande kompositum bildas lätt avledning, t. ex. grek. garg͡ai´ro, vimlar. 3NF 16: 540 (1932).
b) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., om ord l. tempus o. d.: bildad l. uppkommen gm reduplikation; som i sin bildning företer reduplikation. Dahl GrGr. 75 (1809). De reduplicerade verberna (i gotiskan). Uppström Matth. 116 (1850). Sådana reduplicerade lallord som da-da, ma-ma. NordT 1901, s. 387. OrdgeogrSpråkh. 150 (1936).
Spoiler title