REFORMAT, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. reformat, it. riformato; ytterst av lat. reformatus, reformerad, p. pf. av reformare (se REFORMERA)]
(†) kyrkl. till franciskanorden hörande munk l. nunna som levde efter en särskilt sträng klosterregel. Gråmunka nunnor .. äre monga handa slagh, som är Obseruanter, Reformater, Vrbanisser, och Tertianiter. OPetri 1: 482 (1528). Ekbohrn (1904).
