1) regelbinda (se d. o. 1), underkasta regler, reglera (se d. o. II 2); ss. självständigt ord anträffat bl. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. Är icke rörelsen, är icke gången, / Frälst ur de tröga, de reglande tvången, / Fägringen sjelf i sitt lefvande skick? Atterbom LÖ 1: 145(1824). jfr OREGLAD, p. adj.1
2) med avs. på kosa l. fartygsstäv: styra l. rikta. Dahlstierna (SVS) 45(1691). Bort åth de Wästre Land / Jag reglade min Stamm. Därs. 113(1698).
