publicerad: 1957
REGRESS regräs4, r. l. m. (Bergv. 1: 126 (1647) osv.) ((†) n. BtÅboH I. 9: 108 (1637), Därs. I. 13: 160 (1638); jfr ConsEcclAboP 86 (1657: sitt retrade och regres)); best. -en; pl. -er; förr äv. (i bet. 1) REGRESSUS, r. l. m.
Ordformer
(regres 1637—1657. regress (régress) 1637 osv. regressus 1799)
Etymologi
[jfr t. regress, i bet. 1 äv. regressus, eng. regress, fr. regrès, it. regresso; av lat. regressus, vbalsbst. till regredi (se REGREDIERA). — Jfr REGRESSERA]
1) (i sht med fackspråklig prägel) i fråga om skeende l. förlopp l. process som innebär ett återgående till ngt tidigare l. ursprungligare l. mera primärt o. dyl. l. som innebär en försämring l. minskning o. d.: tillbakagång l. återgång; baksteg (se d. o. 3); motsatt: progress. Då hvarje syn (av föremål i rum o. tid) är något vilkorligt, så upgifves mig här såsom et logiskt postulat genom begrepet om det vilkorliga blott en successiv regressus til alla dess vilkor. Lutteman Schulze KantCrit. 132 (1799). (Bonjouren) hade genom en sund regress utvecklat sig till ett vackert klädningslif. Strindberg TrOtr. 2: 176 (1890). Den medeltida regressens tid (i kyrkohistorien). KyrkohÅ 1901, s. 183. En förblindad tro på att den huldrika utvecklingen ständigt löper framåt utan motorstopp och regresser. SvD(A) 1922, nr 84, s. 9. Stiernstedt Ryskt 44 (1935).
2) (†) om förhållandet l. rätten att återgå l. återvända till en tjänst l. värksamhet som man förut innehaft resp. utövat. (Han) begiärar .. regress til något Lectorat igien. HärnösDP 1695, s. 454. Pfeiffer (1837).
3) i sht jur. o. handel. om handlingen att på rättslig väg utkräva ersättning l. påkalla ekonomisk ansvarighet för gjorda utlägg l. för förlust l. skada hos tredje man; återgångstalan l. återgångskrav; äv.: rätt l. rättslig möjlighet till sådan talan l. ersättning; regressrätt; särsk. i fråga om växel: växelinnehavares (rätt till) utkrävande av betalning för (l. säkerhet för infriande av) växel hos ngn av växelförmännen efter upptagen protest; stundom närmande sig l. övergående i bet.: ersättning l. betalning som utkräves l. kan utkrävas på sådant sätt. Anställa, söka, äv. taga regress. Ha(va) l. få, äv. [jfr t. regress an einen l. einem l. auf einen nehmen] taga regress (i sht förr äv. sin regress) hos l. till l. på l. (e)mot ngn; förr äv. njuta regress på ngn över ngt, ha regressrätt gentemot ngn beträffande ngt. Söka regress (i sht förr äv. sin regress) hos l. på l. (e)mot ngn, förr äv. begära sin regress till ngn. BtÅboH I. 9: 125 (1637: begäradhe). Hwar och en Masugn .. skal hafwa sitt serdeles märcke, och det samma på hwar Järnpacka intryckia låta, på det, at om Tackjernet .. befinnes .. wara odugeligit, Kiöparen då må see, hwadan det kommit är, hafwandes på Sälliaren sin fulla regrezs. PlacatJernwräk. 1671, § 8. (Köpare av odugligt järn) niuter thes (dvs. sin) regress öfwer alt skadestånd på Säljaren. Bergv. 1: 459 (1694). FörarbSvLag 8: 128 (1734: hafver regress emot). At vederbörande köpare .. ej må vara i ovisshet, hos hvilken Hammarägare, såsom säljare, han hafver at .. söka sin regress. Bergv. 2: 24 (1737). Förbehållet om regress till diskonttagaren (vid diskontering). Nordström Cred. 110 (1853). Åstrand (1855: tager regress .. på). GHT 1895, nr 253 A, s. 4 (: hade regress till). Fliesberg HbKöpm. I. 2: 286 (1899; i fråga om växel). TT 1927, Allm. s. 108. jfr BETALNINGS-, SÄKERHETS-REGRESS. särsk. (†) i utvidgad anv.
b) ersättning l. vederlag för gjorda utlägg o. d.; äv. i uttr. i regress av ngt, i ersättning för ngt. Bergv. 1: 126 (1647). VDAkt. 1736, s. 384 (: i regress af).
c) övergående i bet.: tillgångar (som kunna utkrävas för gjorda utlägg). Hoos honom fins ganska ringa regress til omkostnadens .. wedergällning. VDAkt. 1708, nr 509.
4) (†) tillflykt l. utväg o. d.; möjlighet att vända sig (till ngn l. ngt) för stöd l. hjälp l. för överklagande o. d.; särsk. i uttr. hava (sin) regress till ngn l. ngt. D(ominus) Henricus (som erhållit en befattning som fältpredikant skall) hafua sitt retrade och regres hijt till consistorium och sökia bätter promotion när som han behagar. ConsEcclAboP 86 (1657). Att man mot Collegiets beslut ännu hade regress till Konungen. Nordström Samh. 1: 93 (1839). Sundén (1888). Cannelin (1921).
Ssgr (i allm. till 3; i sht jur. o. handel.): REGRESS-ANSPRÅK~02, äv. ~20. [jfr t. regressanspruch] jfr anspråk 3, 4. Ekström LöftRegr. 1: 161 (1907). —
-BERÄTTIGAD, p. adj. [jfr t. regressberechtigt] jfr berättigad 1; äv. substantiverat. Ekström LöftRegr. 1: 142 (1907). Ränta tillgodoräknas den regressberättigade å hela regressfordringen. 2NF 22: 1245 (1915). —
-FORDRAN. [jfr t. regressforderung] jfr fordran, sbst.2 II 1, o. -anspråk. Fliesberg HbKöpm. I. 2: 290 (1899). —
-GÄLDENÄR. gäldenär gentemot vilken regress göres gällande; särsk. i fråga om växel. Fliesberg HbKöpm. I. 2: 290 (1899). —
-PLIKTIG. [jfr t. regresspflichtig] som har regresskyldighet; äv. substantiverat. Fliesberg HbKöpm. I. 2: 290 (1899). —
(1) -RÖRELSE. (i sht med fackspråklig prägel, mera tillf.) bildl.: rörelse som innebär tillbakagång. På alla punkter innebar .. Karl XI:s politik en .. regressrörelse, tillbaka till förvaltningen på naturahushållningens grund. Heckscher EoH 96 (1922). —
-SKULD. [jfr t. regresschuld] pänningskuld som åvilar ngn på grund av regresskyldighet. Hernberg Rättsh. 403 (1922). —
-SKYLDIGHET~002, äv. ~200. [jfr -skyldig] skyldighet som åvilar tredje man på grund av regress; jfr -plikt. EkonS 2: 619 (1902). —
-SUMMA, r. l. f. [jfr t. regressumme] summa som regresskrav gäller; särsk. i fråga om växel. Körner JurRådg. 439 (1888). —
-VÄG. särsk. [jfr t. im regresswege] i uttr. i regressväg, gm regress. Ekström LöftRegr. 2: 320 (1907). —
Spoiler title
Spoiler content