SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
REKRUDESCENS re1krudeʃän4s l. rek1-, l. -rɯ-, l. -sän4s, l. 0104, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. rec-)
Etymologi
[jfr t. rekrudeszenz, eng. o. fr. recrudescence; till lat. recrudescere (se REKRUDESCERA) efter mönster av sådana ord som KONVALESCENS m. fl.]
(numera föga br.) med. förnyat utbrott av en sjukdom (hos en person l. i ett visst område o. d.). Tholander Ordl. (c. 1875). Munthe Nap. 53 (1885). Ekbohrn (1904).
Ssg: REKRUDESCENS-STADIUM. (numera föga br.) med. om (sjukdoms)stadium, då ett nytt utbrott av sjukdomen i fråga inträffar l. kan befaras inträffa. Löwegren Oftalm. 72 (1923).
Spoiler title
Spoiler content