SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
REKRUDESCERA, v. -ade.
Ordformer
(förr äv. rec-)
Etymologi
[jfr t. rekrudeszieren, eng. recrudesce, fr. recrudescer; av lat. recrudescere, bryta ut på nytt, av re- (se RE-) o. crudescere, bli häftigare l. värre, till crudus, ännu blodig, rå, okokt, omogen (se KRUD, adj.)]
(†) med. om sjukdom: bryta ut på nytt. Jag fruchtade at siukdomen skulle recrudescera på resan. Linné Bref I. 4: 157 (1751). Tholander Ordl. (c. 1875).
Spoiler title
Spoiler content