publicerad: 1957
REKRYT rekry4t, om person m.||(ig.), om djur m.||(ig.) l. r., om växt l. sak r. l. m. ((†) n. OxBr. 9: 632 (1645; i bet. 2)); best. -en; pl. -er; förr äv. REKRY, m.||(ig.) osv.; pl. -er.
Ordformer
(rechriter, pl. 1706. rechryte 1645. rechrytt 1645—1707 (: rechrytter, pl.). recreu 1627 (: recreuer, pl.), 1631—1645. recreut 1644—1719. recreute 1636 (: recreuteplatzar), 1655—1680, 1730 (: recreutemanskappet). recreuter, pl. 1657—c. 1755. recrever, pl. 1636. recrier, pl. 1631. recru 1633. recrue 1628. recruer, pl. 1633. recruit 1680. recrute 1695 (: recrute penningar)—1790. recruter, pl. 1637—1815. recrüte 1634 (: recrüteplatz), 1751—1785. recruyter, pl. 1704. recry (-rü) 1629—1633. rekrut (-cr-) 1648—1862. rekryt (-cryt, -crüt) 1795 osv. rekryter (-crü-, -cry-), pl. 1679 osv. richrite- 1704. richriter, pl. 1704. rijckryter, pl. 1707)
Etymologi
[jfr ä. t. rekrute, t. rekrut, eng. recruit; av ä. fr. recrute, recreute, fr. recrue, substantivering av fem. av recrû, p. pf. av recroître, åter tillväxa, av re- (se RE-) o. croître, (till)växa, av lat. crescere, växa, tilltaga (jfr CRESCENDO). — Jfr REKRYTERA, REKRYTISM]
1) (†) förstärkning (se d. o. 2), behövligt tillskott av folk l. förnödenheter, (ngt som utgör) ersättning för vad som gått förlorat; äv.: anskaffande av förstärkning, värvning av nytt folk; jfr 2. OxBr. 3: 473 (1633). Bliffwa dee fiendtliga recruter och wärffningar vtti Schlesien och däromkringh nw mächta starckt forttsatte. HSH 7: 120 (1637). R(iks)Cantzleren påminte om recreuten af spanmålen till Skåne. RP 10: 540 (1644). Kom Grefwe Gustav Leijonhufwud med een bregvade af Uplands regim[ente] wår armé til recruit. Spegel Dagb. 50 (1680). Så länge barnen och Capitalerne .. någorlunda blifva vid handelen, samt recruter för de afgående altid förskaffas. Nordencrantz Arc. 178 (1730).
2) [specialanv. av 1] (†) (trupp av) manskap som är avsett att tillföras en viss militär enhet (en armé, ett regemente l. dyl.) ss. förstärkning l. till ersättande av det manskap som förlorats i strid l. gm sjukdom l. avgång l. som utgöres av oövade, nyvärvade l. nyutskrivna soldater; (trupp av) ersättningsmanskap; förstärkningar, friska trupper; äv. närmande sig bet.: reserv(trupper); stundom svårt att skilja från 1 l. 3. AOxenstierna 3: 557 (1627). Till recriers verffninger. OxBr. 11: 441 (1631). Den rechryte, som nu komer till Giöneckiöpingh, ähr intet starkare än 545 ryter och 1010 till fott. Därs. 9: 632 (1645). Soldaten skulle fara medh recreuten åth Påland. VDAkt. 1713, nr 355. Jag kan icke emottaga de nyss upsatte Recrüterne (skriver general Clinton). LBÄ 27—28: 88 (1799). Ekbohrn (1868). — särsk. bildl.: nytt folk l. dyl.; jfr 3 b, c. (Cupido är mycket flitig) At skaffa an recrut alt under hymens ook. Rosenfeldt Vitt. 217 (1708).
3) (numera icke i officiellt spr.) soldat som (under sin första militärtjänstgöring) undergår grundläggande utbildning för krigstjänst (ss. menig); förr äv. om enskild soldat tillhörande sådant oövat, nyvärvat l. nyutskrivet manskap som är avsett att tillföras en militär enhet (en armé, ett regemente l. dyl.) ss. förstärkning l. till ersättande av lidna förluster o. d. (i denna senare bet. ofta svårt att skilja från 2). Värva, antaga, utbilda rekryter. Deth hafwer myket hungnat migh, at rekryterna utha[f] mitt lifregementhe skolla see så wäl uth. HH XVIII. 2: 4 (1679); jfr 2. Dhe Swenske Troupperne och 3000 Beyerske recruter förwentes med första. OSPT 1686, nr 34, s. 3. Då en i början af någon ofred utcommenderad soldat afgår, bör roten icke i des ställe utsända någon recrut, förr än de öfrige rotarnes .. karlar .. först blifvit utcommenderade och afgått. PH 8: 200 (1766). (Kungl. Maj:t förordnar) att ingen Rekryt vid antagandet får vara öfver 30 år gammal. SFS 1838, nr 46, s. 1. (Sven Duva) blef .. rekryt vid Dunckers kompani. Runeberg 2: 50 (1846). Lagergren Minn. 1: 317 (1922). — jfr BEVÄRINGS-, INFANTERI-, KAVALLERI-, STAM-, VOLONTÄR-, VÄRNPLIKTS-REKRYT. — särsk. oeg. l. bildl.; jfr 2 slutet, 4.
a) om person antagen för utbildning till soldat i frälsningsarmén. Rekryter i Frälsningsarmén. Petri Ouchterlony 99 (1924). Brilioth SvKyrkKunsk. 434 (1933).
b) (numera bl. tillf.) om person som håller på att utbilda sig för ett yrke l. gör sina första lärospån inom ett visst fack, lärling, nybörjare o. d. Handlande, Fabrikörer, Handtvärksmästare och Lärgåssar få icke gärna Rekryter rakt ifrån Landet. VetAH 1801, s. 336. MoB 2: 213 (1801). (Svenska Akademien) utdelar årligen Femtio R:dr B:co til Parnassens Recruter. BrinkmArch. 2: 371 (1810). Frey 1844, s. 196.
c) (i vitter stil, mera tillf.) ny medlem l. dyl. J. A. Hazelius och Wærn, med vilkas hjälp Almquist .. börjar värva rekryter för MannaSamfund. 3Saml. 5: 62 (1924).
4) [jfr 1] (†) djur l. växt l. föremål av ngt slag som utgör ett nytt tillskott till det förefintliga beståndet l. ett visst bestånd av djur osv., nykomling, nytillskott, nyförvärv; särsk. med tanke på en ny djur- l. växtart som inkommit i ett lands fauna resp. flora; stundom med tydlig anslutning till 3. Buprestis cœrulescens .. var en Recrüte för vår Fauna Svecica, som här blifvit hvärfvad af Mag. Kallenberg. Linné Sk. 23 (1751). Recryten bland metallerne. VetAH 1802, s. 74. (De historiska kompendiernas) skara ökas dagligen, emedan nya rekryter oupphörligen införskrifvas och genast klädas i Svensk uniform. Geijer I. 8: 34 (1822). Bland slägten, som under de sednast förflutna åren med nya rekryter riktat Skandinaviens flora, intager slägtet Carex ett utmärkt rum. BotN 1839, s. 98. Därs. 1867, s. 164.
5) (†) elliptiskt för: rekrythäst (se d. o. 1). Hästen recreut Casserat wid Mönstringen i Biarlöf d 15 april 1711. GenMRulla 6/10 1711.
6) (ngt vard.) elliptiskt för: rekryttjänstgöring l. rekrytutbildning l. rekrytskola l. dyl. Göra rekryten. Under rekryten låg han i Jönköping. Abborre .. (var) en av regementets grannaste soldater. Han tog också rekryten med glans. Johansson SmedBrukspatr. 147 (1933). Då jag gjorde rekryten. Hedberg VKind. 365 (1954).
Ssgr (i allm. till 3, mil.; utom i ssgn -skola numera icke i officiellt spr.): A: REKRYT-BARACK. (tillf.) barack för rekryter. BtRiksdP 1890, 4Hufvudtit. s. 73. —
-BEFÄL. konkret: befäl som har hand om rekryters utbildning, befäl för rekrytförband. KrigVAT 1855, s. 46. —
-FARTYG~02 l. ~20. (förr) sjömil. fartyg använt vid rekryternas utbildning vid flottan; jfr kadett-, skol-fartyg. GHT 1896, nr 269 A, s. 2. —
-FÖRBAND. militärt förband av rekryter. —
-HÄST. (rekryt- 1711—1914. rekryte- 1704)
1) [jfr eng. recruit horse] (†) till 2, 3: nyanskaffad häst varmed uppsättningen av hästar vid ett truppförband kompletteras, remonthäst; jfr rekryterings-häst. KKD 7: 69 (1704). GenMRulla 8/10 1711.
2) till 3: häst som användes vid rekryters ridutbildning. IllMilRevy 1903, s. 284. RidI 1914, s. 168. —
-KLASS. övningsklass av rekryter; årsklass av rekryter; äv.: sammanfattningen av rekryterna inom en armé l. ett visst militärförband. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, s. 19. —
(2, 3) -MANSKAP~02 l. ~20. (rekryt- 1887—1921. rekryte- 1716—1730) (numera bl. tillf.) manskap som utgöres av rekryter; förr äv.: förstärknings- l. ersättningsmanskap. VDAkt. 1716, nr 315. (År) 1708 kom iag med recreutemanskappet till Rijga. HH XVIII. 3: 57 (1730). Lundell (1893). —
-MARSCH.
1) (förr) benämning på viss marschform (senare ersatt med: noggrann marsch). KrigVAT 1837, s. 153. Den gamla s. k. ”rekrytmarschen” med hög knäuppböjning, uppehåll i steget med det ena benet upplyftadt eller med bakre benets fotspets stödd mot marken, benets sträckning sedan den framsatta foten kommit i marken osv. IllMilRevy 1903, s. 231. Cederström Minn. 39 (1913).
2) längre marsch som en rekryttrupp efter viss utbildningstid (mot slutet av sin utbildning) får göra ss. konditionsprov. SAOL (1950). —
-MÄSSIG. [jfr t. rekrutenhaft] (numera bl. tillf.) som i ett l. annat avseende liknar en rekryt(s). Svahn LbMuntlFöredr. 202 (1903; om överdrivet stram kroppshållning). —
-MÖTE. (förr) möte (se d. o. 7) för militär utbildning o. övning av rekryterna vid ett visst militärt förband; äv. i uttr. rekryt- och remontmöte, om sådant möte vid kavalleriförband. SamlFörfArméen 5: 429 (1867; efter handl. fr. 1833). Cederström NFund. 54 (1917). jfr bevärings-rekrytmöte. —
(2, 3) -PÄNNINGAR, pl. (rekryt- 1692—1714. rekryte- 1644—1720) [jfr ä. t. rekrutengeld] (†) = rekryterings-pänningar. RP 10: 685 (1644). Officerarne, hwilka månateligen upbära Recrutpenningar, och däremot äro pligtige at hålla Compagnierne complette. LMil. 3: 140 (1692). 2RARP I. 2: 356 (1720). —
-SKOLA, r. l. f. skola l. kurs för militär utbildning av rekryterna vid ett truppförband (i fråga om nutida förh. bl. vid flottan); ofta abstraktare, om utbildningen l. tiden därför. Recrut- och remonte-scholan. (1776; titel på lärobok). Vid artilleriet räcker rekrytskolan vanligen ½ år. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 72 (1879). Han hade plågat sig igenom rekrytskolan. Beijer BritaGrossh. 108 (1940). jfr bevärings-rekrytskola. —
-TILLSTÅND. (†) om det oövade, föga stridsdugliga tillstånd som utmärker ett rekrytförband. KrigVAH 1834, s. 38. Hazelius Förel. 44 (1839). KrigVAH 1887, s. 13. —
-TJÄNSTGÖRING~020. militärtjänstgöring ss. rekryt. —
-TRUPP.
2) (tillf.) till 3: trupp av rekryter. —
-UNDERSÖKNING~0020. läkarundersökning av person som skall antagas ss. volontär l. inskrivas ss. värnpliktig. SFS 1921, s. 2044. —
-UTBILDNING~020. [jfr t. rekrutenausbildung] om den militära utbildningen av rekryterna vid ett förband. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 89 (1882). —
-ÅLDER. ålder i vilken personer antagas till rekryter l. fullgöra militärtjänst ss. rekryter. BtRiksdP 1872, 3: nr 5, s. 2. NDA 1875, nr 133, s. 2. —
-ÅR. år då ngn fullgör militärtjänst ss. rekryt; äv. bildl. Juristerna brukade .. ha ”rekrytår”. Samuelsson HALärovUpps. 594 (1952). —
-ÖVNING. (†) övning som ingår i rekryternas militära utbildning. KrigVAT 1846, s. 189. IllMilRevy 1898, s. 117.
B (†): REKRYTE-HÄST, -MANSKAP, se A. —
(2, 3) -PLATS. [jfr ä. t. rekrutenplatz] mönstringsplats l. dyl. OxBr. 3: 475 (1634). Feldtmarskalcken skall fort perseqvera fienden och förtaga honom alle munster- och recreuteplatzar. RP 6: 762 (1636). —
-PÄNNINGAR, -VÄRVNING, se A.
Spoiler title
Spoiler content