publicerad: 1957
REMINGTON- rem3iŋton~, stundom re3- l. räm3-, förr äv. REMINGTONS-.
Ordformer
(-ton- 1867 (: Remington-gevärets) osv. -tons- 1867 (: Remingtons-gevärets)—1868 (: Remingtonsgevär))
Etymologi
[jfr t. remington-, eng. Remington (i ssgr); till namnet på konstruktören av remingtonmekanismen, den nordamerikanske industrimannen Ph. Remington († 1889). — Jfr REMINGTON, REMINGTONARE]
i ssgr betecknande den av Ph. Remington konstruerade slutstycksmekanismen till handeldvapen l. betecknande vapen (l. tillbehör o. d. till vapen) utrustat med sådan mekanism.
Ssgr (i sht förr): A: REMINGTON-GEVÄR. (-ton- 1867 osv. -tons- 1867—1868) [jfr t. remingtongewehr, eng. Remington rifle, fr. fusil remington] gevär med remingtonmekanism. KrigVAT 1867, s. 290. Edström Hund. 92 (1948). —
-MEKANISM. av Ph. Remington konstruerad slutstycksmekanism till handeldvapen, kännetecknad av rörligt slutstycke som vid låsets öppnande fälles bakåt likt en klaff. Unge EurEldhandv. 39 (1876). —
B (†): REMINGTONS-GEVÄR, se A.
Spoiler title
Spoiler content