REMINISCENT re1minisän4t l. rem1-, l. -ʃän4t, adj.
Etymologi
[bildat till REMINISCENS; jfr äv. eng. reminiscent, som har avseende på minne(n), samt lat. reminiscens (gen. -entis), p. pr. av reminisci]
(mera tillf.) bot. om (förekomst av) typ l. utformning av vissa organ (t. ex. blad) hos en växtart: som utgör en kvarleva från o. visar hän på ett tidigare genomgånget utvecklingstillstånd; jfr REMINISCENS b β. BotN 1894, s. 244, 245. —
