REMUNERATION re1mune1raʃω4n l. rem1-, l. -ɯn-, äv. -atʃ-, äv. 01004, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. remuneration, fr. rémunération; av lat. remuneratio (gen. -ōnis), vbalsbst. till remunerare (se REMUNERERA)]
(numera bl. ngn gg tillf.) belöning; vedergällning; vederlag. RA II. 2: 280(1617). Bär detta handbref till bond-flickan Jacquette. Här är remuneration (ger honom penningar). Hagberg Shaksp. 6: 199(1849). Vi gåfvo Höjer en liten remuneration för hans handtag. Svanberg RedLefn. 536(1882). 2SvUppslB(1952). —
