[jfr t. remunerieren, fr. rémunérer samt eng. remunerate; av lat. remunerare, av re- (se RE-) o. munerare, skänka, begåva, till munus (gen. muneris), tjänst, gåva, till samma rot som föreligger i lat. munia, pl., skyldigheter, åligganden (jfr KOMMUN, adj.) o. i GEMEN, adj. — Jfr REMUNERATIV,REMUNERATORISK]
(†)
1) löna (se LÖNA, v.1 1) l. belöna (ngn l. ngt); äv.: avlöna (ngt). RP 3: 51(1633). Om någon skall här widh Acad. kunna remunnerera Professorerna för sina privata collegier och beswär, så är det Adelen. Rudbeck Bref 258 (1685). Ett besvär, som bör skäligen remunereras. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 3, Bil. s. 26. Ganska tarfligt remunererade läkareplatser. ASScF 11: Minnestal 2: 7 (1878). Ekbohrn(1904).
2) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., om pris: som ger lön för det nedlagda arbetet, lönsam; jfr LÖNA, v.1 2 f.Wingård Minn. 7: 42(1847).
