SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1957  
RENS rän4s, sbst.2, n.; best. -et; äv. RENSE rän3se2, n.; best. -et.
Ordformer
(re- 1860 osv. rä- 1926. -ns 1902 osv. -nse 1936. -nset, sg. best. 1860 osv.)
Etymologi
[avledn. av RENSA]
(i sht i fackspr.) vad som vid rensning av ngt rensas bort l. erhålles ss. avfall. Renset (det uppryckta ogräset) bör icke (vid rensning av lin) högvis få läggas i linåkern. Arrhenius Jordbr. 2: 192 (1860). ”Räns” i form av inälvor, huvuden och liknande (från fisk). LAHT 1926, s. 501. (Spannmålspartiet utgjordes av) 1960 kg prima havre och 450 kg rens. SvD(B) 1943, nr 142, s. 9. — jfr FISK-RENS.
Spoiler title