SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1957  
RENSA rän3sa2 (re`nsa l(äs) rännsa Weste; rä`nnsa Dalin. Anm. Ordet har i äldre tid äv. uttalats o. uttalas ännu i vissa dial. med e; jfr Boivie SvSpr. 243 (1820)), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (numera bl. ngn gg, starkt arkaiserande; Luk. 2: 22 (NT 1526: renszelse daghar), SvD(A) 1925, nr 345, s. 11 (: renselsearbete)), -NING, -NUNG (†, G1R 10: 214 (1535)); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(reens- 15261675. rens- (-nn-) 1526 osv. räns- (-nn-) 15271949. räntz- 1559)
Etymologi
[fsv. rensa (med vbalsbst. rensilse); jfr dan. o. nor. rense, isl. hreinsa; avledn. av REN, adj. — Jfr RENS, sbst.1—2]
I. tr.: göra (ngt) rent; avlägsna l. ta bort (allt av) ngt från (ngt); dels med bestämning som anger vad som avlägsnas l. borttages (i uttr. rensa ngt från, förr äv. av l. för ngt), dels utan dylik bestämning; i flertalet av bet. äv. med saksubj.; jfr RENA, v.1 I, RENGÖRA.
A. i mera eg. anv.
1) (†) motsv. REN, adj. 1, = RENA, v.1 I 1. G1R 24: 436 (1554). Gullet fineras då det .. genom dreftesten rensas ifrån all annor metall, som i des malm kunde wara förblandat. Hiärne Berghl. 457 (1687). Möller (1790, 1807). — särsk. ss. vbalsbst. -ning, utslag, smältning; äv. konkret, om den kvantitet som smältes på en gång. G1R 10: 215 (1535). (Jag ämnar) sancka ther 2 eller 4 h. t(un)nor aff (dvs. av malmen) och låta rostath och smelta enn rensning eller halff. Därs. 24: 557 (1554).
2) motsv. REN, adj. 2: avskilja (alla) icke önskvärda, skämmande l. med hänsyn till användningen olämpliga beståndsdelar l. partiklar (smuts l. föroreningar av annat slag) från (ett materiellt ämne), göra ren; jfr RENA, v.1 I 2 samt RAFFINERA 1. Bæckström Rörstr. 49 (i handl. fr. c. 1750; med avs. på lera). Rensning (rectificering) af lysoljor. BtRiksdP 1890, I. 1: nr 23, s. 4. — särsk.
a) motsv. REN, adj. 2 b, med avs. på luft; ofta mer l. mindre oeg., betecknande förvandlingen av tung, tryckande l. kvalmig luft till luft som är frisk o. lätt o. behaglig att inandas. Om Sommaren når Åskien buldrer och liunger, säyes at Wädhret ther igenom renses. Berchelt PestOrs. D 6 a (1589). Åskan ränsar luften. Bergman Jordkl. 90 (1774). (I det forntida Egypten användes) olika former av rökelse för att därmed rensa luften. Fåhræus LäkH 1: 95 (1944). särsk. bildl.; jfr LUFT, sbst.2 3 e. Den politiska luftkretsen rensades. Wisén i 2SAH 54: 59 (1878). Ärlighet rensar luften. Hedberg DockDans. 134 (1955).
b) motsv. REN, adj. 2 c, med avs. på säd, frö, mjöl o. d. G1R 11: 369 (1537). (Kyrkotionde) äger bonden afftryskia och wäl torkat och ränsat i Kyrkioherberget införa. Lagförsl. 265 (c. 1606). Rensning av spannmål och frö utföres för att taga bort agnar, ogräsfrön o. a. föroreningar. 2SvUppslB (1952). jfr: Han haffuer sina kastoskoffuel j sina hand, och han skal rensa sin logha. Mat. 3: 12 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). jfr HALV-, HEL-RENSANDE samt FRÖ-RENSNING.
c) med avs. på bär, grönsaker, svamp o. d. Rensa lingon, hallon, ärter, svamp. Serenius Ss 1 a (1734). En Hielp Hustru .. som ränsat bär till Jnsÿltningen. HovförtärSthm 1759, s. 2664. Det .. rensades spenat och spritades ärter. Lindhé FlyddTid. 41 (1917).
d) med avs. på fibermaterial, fjäder o. d. Kiellberg KonstnHandtv. Hattm. 9 (1753; med avs. på ull). Ränsa Bomull. Eurén Kotzebue Neg. 1 (1796). Östergren (1936). jfr BOMULLS-, FJÄDER-RENSNING.
3) († utom i a o. b) motsv. REN, adj. 3: göra ren, rengöra; städa; mocka; putsa, feja o. d.; jfr RENA, v.1 I 3. G1R 4: 104 (1527). Hans Rustmester (har mottagit) att Rensa panssar och harniske medh .. klij 4 t(unn)or. HovförtärSthm 1592 C, s. 137. (G. I började) såsom en oförfärat och arbetsam Hercules .. vthmåka och reensa thet stoora och träckfulla Augiæ oxastall. Phrygius Föret. 22 (1620). Borgmästare och Råd skole hafva inseende, at alle Torg, allmänne Platsar och Gator dageligen ränsas och rengöras. MStenbock (1710) hos Loenbom Stenbock 2: 284. Geijer I. 8: 362 (1801). Dalin FrSvLex. 2: 170 (1843). — särsk.
a) (i fackspr. i södra Sv., fullt br.) kemiskt rengöra l. tvätta (ngt). SDS 1953, nr 235, s. 15. Mockajackor rensas. Därs. 1956, nr 71, s. 17.
b) = RENA, v.1 I 3 d; numera bl. ngn gg i anv. med nära anslutning till 5 l. 6. Berchelt PestOrs. D 3 a (1589). Förr än (kläderna) från all smitta wederbörligen rensade äro. SthmStadsord. 2: 231 (1710). Ehrenadler Tel. 615 (1723; med avs. på sår). Näsgångarne böra rensas (gm sköljning med vatten tillsatt med koksalt m. m.). Setterblad Mackenzie 134 (1887).
4) (†) motsv. REN, adj. 4 c, refl., om himmel l. horisont: bli fri från moln, klarna l. dyl. Kl. 6 började det småningom klarna — och en half timme före solens nedgång rensade sig synvidden. CVAStrandberg (1858) i 3SAH 24: 384.
5) motsv. REN, adj. 5: från (ngt) avlägsna (allt av) ngt, särsk. sådant som ”skräpar ned” l. är skadligt l. skämmande l. till hinders l. överflödigt l. olämpligt med hänsyn till användningen o. d., göra (ngt) fritt från ngt, göra ren; äv. med refl. obj. Rensa pipan. Rensa öronen (från vax). Rensa tänderna med en tandpetare. Rensa rör (från avsättningar). G1R 24: 16 (1553). Att han några senda wille som .. grentzegatun effter rågången rensade. Gustaf II Adolf 282 (1626); jfr 6 a β. Ränsa Tarmen väl reen (vid slakt). Kockeb. D 1 a (1650). Rensningsgallring eller rensning, vid hvilken spridda ståndtorra och sjuka träd, som ej vidare stå sig till gagn, undanskaffas (i en skog o. d.). Björkman Skogssk. 242 (1868). Där ute gick någon och rensade (järnvägs)-spåren med en bredbladig spade. Johnson Slutsp. 305 (1937). — jfr MOSS-RENSA samt LAND-RENSNING. — särsk.
a) taga ut inälvorna av (fisk); i sht förr äv.: taga ur (fågel). Rensa strömming. G1R 24: 198 (1554). Rensa them (dvs. gässlingarna) först. Salé 32 (1664). Ute på kökstrappan satt fru Svensson och rensade fisk. Trenter AldrNäck. 218 (1953).
b) (numera bl. tillf.) avlägsna sotet från l. feja (skorsten), sota. VadstÄTb. 76 (1583). HovförtärSthm 1718 C, s. 304.
c) avlägsna gyttja, sand, hindrande l. skadlig växtlighet o. d. från (hamn, vattendrag, dike, flottled, brunn o. d.); jfr (UPP)MUDDRA. UpplDomb. 7: 56 (1551). En tömning och rensning av brunnen. Bolin VFöda 105 (1933). — jfr DIKES-, STRÖM-RENSNING.
d) tekn. avlägsna vidhäftande sand, kärnor, ingöt, grader o. d. från (gjutgods). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 602.
e) (mera tillf.) motsv. REN, adj. 5 a, med saksubj.: göra (isbelagd vattensamling) isfri; jfr III 1 samt RENA, v.1 I 5 a. Ostliga vindar, som rensade den Finska viken från is. Malmström Hist. 2: 368 (1863). — särsk. (†) i pass., övergående i intr. bet.: bli isfri. Nu (dvs. 15/3) har ändteligen hafvet begynt rensas. Porthan BrSamt. 1: 45 (1782).
f) motsv. REN, adj. 5 d: rycka upp l. hugga av l. på annat sätt förstöra ogräset på (en åker o. d.) l. i (en odling), ”luka”. Ränsa Kryddesänger. Helsingius Cc 6 a (1587). Huru Lijnet thet ränsas och rychtas när thet wäxer .., thet moste een godh Huushållerska weta. Risingh LandB 59 (1671). Rensande grödor. LAHT 1898, s. 90. Hon fortsatte att rensa i sitt trädgårdsland. Edqvist AngelTer. 210 (1953). — jfr HACK-, HAND-, HÄST-RENSA samt BET-, OGRÄS-RENSNING m. fl.
g) motsv. REN, adj. 5 f: göra (en plats l. farled l. ett område o. d.) fri(tt) från l. från (en plats osv.) driva bort l. inom (ett område) göra slut på fiender l. personer av icke önskvärt slag; från (en institution l. ett kollektiv) utmönstra icke önskvärda personelement; ofta utan bestämd avgränsning från 6 a α. G1R 15: 147 (1543). Efter som nu wår store Flåta vthlöper till sjös .. I intention at rensa Sjön .., så will jagh (osv.). AOxenstierna Bref 4: 131 (1644). Uthskrifningen ränsar landet för skalkar och bofwar. RARP 4: 311 (1650). Kansliet (blev) rensadt från alla Holsteinska beståndsdelar. Malmström Hist. 1: 351 (1855). Att rensa de tagna förstäderna. Estlander 11Årt. 5: 357 (1930). Rensningar inom den lokala partistyrelsen i Leningrad. SDS 1955, nr 9, s. 5.
h) (numera bl. ngn gg, arkaiserande; jfr dock slutet) motsv. REN, adj. 5 g: taga bort (kapa av) vissna l. odugliga l. vanprydande l. överflödiga kvistar från (träd l. trädgren) l. alla kvistar från (en stör o. d.), avkvista; beskära, tukta. Hwar och en green j migh som icke bär fruct then tagher han bort, och huar och en som bär fruct then rensar han, ath han mera fruct bära skall. Joh. 15: 2 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Til stafver eller stör brukas mäst vnga granar, som ränsas och hvässas vid ändan. Broocman Hush. 2: 18 (1736). Sundén (1888). — jfr KVIST-RENSA. — särsk. (i fackspr., numera föga br.) refl., om träd: fälla de äldre, nedre (vissna) grenarna, kvist- l. grenrensa sig. Att till ungskog endast räknas sådane träd, som ännu icke börjat rensa sig vid rötterne. Ström Skogsh. 116 (1830). Haller o. Julius 119 (1908). jfr KVIST-RENSA samt GREN-RENSAD o. GREN-RENSNING.
i) (numera knappast br.) = RENA, v.1 I 5 e; äv. med saksubj.; jfr j. Någrom (kan det) tiläventyrss vare aff nödene att purgere och ränse theris lekamen medt ringe och oskadelige läkedomar. G1R 25: 633 (1555); möjl. till j. Berchelt PestOrs. G 8 a (1589; med avs. på blod). Getemiölck rensar Blodet. Risingh LandB 72 (1671). (Medevivatten) Lättar och rensar bröstet mycket wäl. Hiärne Underr. 10 (1702). Odenius 2Celsus 157 (1906). — jfr BLOD-RENSANDE samt BLOD-RENSNING.
j) (numera i sht i folkligt spr. l. med ålderdomlig prägel) befria (magen, kroppen, tarmarna o. d.) från exkrementer (gm avföring l. laxering); ofta refl.; i äldre ex. stundom svårt att skilja från i; jfr RENA, v.1 I 5 f. Berchelt PestOrs. D 1 a (1589). (Ligg-)Hönorna låter man .. gå på gården at ränsa och rasta sig. HushBibl. 1755, s. 47. Vid första infallande solsken om våren .. utflyga Bi, at rensa sig. (Gullander o.) Hagström SvarVetA 150 (1773). En effektiv rensning av mage och tarm. Ljungdahl ÄmnSj. 226 (1930). — särsk. ordlekande, i ordspråket: Det rensar magen, sa' flickan fick tvillingar. Granlund Ordspr. (c. 1880).
k) (†) om kroppens uttömning av materia l. vätska o. d. (av annat slag än exkrementer; jfr j); anträffat bl. dels refl. (med subj. betecknande kroppsdel l. sår o. d.), dels ss. vbalsbst. -else o. -ning; jfr RENA, v.1 I 5 g. Han Twätade sig alt fort med wattnet i ögonen, och fann huru the mehr och mehr sig renssade. Tranæus Medewij 16 (1690). Kroppens renselse är ond Sår och varige bölder. Nicander SalOrdspr. 47 (1760). — jfr MÅNADS-RENSELSE. — särsk. ss. vbalsbst. -ning, flytning från livmodern (under den första tiden efter barnsbörden); äv. konkret. Så snart Qwinnan födt hafwer flyter utu Qwinno-Lemmen några Dagar Blod, som kallas med et Ord Barn-Flod, Ränssningen eller Barn-Sängens Orenlighet. Hoorn Jordg. 1: 298 (1697). jfr BARN-RENSNING.
l) fisk. refl., om mask l. larv: befria sig från slem o. d.; jfr RENA, v.1 I 5 h. Månsson Åderlåt. 113 (1642). Hammarström Sportfiske 218 (1925).
m) motsv. REN, adj. 5 j. Kiöttet rensas väl ifrån benen. Warg 274 (1755).
n) (†) göra (väg) fri från hinder, ojämnheter, hålor o. d., förbättra; jfr RENA, v.1 I 5 i. På Landzbyggden skole först alle wägarne .. rättas och göras så godhe, geene och wäl försedde medh Brooer, och ränssas till dhet bästa, och som dee kunna göras. LReg. 256 (1651).
o) (numera bl. tillf.) närmande sig bildl. anv., = RENA, v.1 I 5 j. Att utgifva rensade — ”kastigerade” — upplagor af bibeln. Samtiden 1874, s. 814. En .. från sina anstötligaste uttryck och sexuellt mest naturalistiska scener rensad upplaga av Lawrences Lady Chatterleys lover. Hellström RedKav. 9 (1933).
6) (numera i sht ngt vard.) motsv. REN, adj. 6: från (ngt) röja undan l. avlägsna allt vad som finnes där av ngt, tömma; länsa (ngt) på ngt. Att .. klöstret sampt thess huss och rum måge blifwa rensadhe och bygde, att garnisonen må kunna sigh ther vthi behielpa. Gustaf II Adolf 275 (1626); jfr a. (Ämbetsmännen) veta ock artigt .. at ränsa Borgarens och Bondens pung. Scherping Cober 1: 257 (1734); jfr b. Trollen rensade faten på bordet. Wigström Folkd. 2: 204 (1881). Att brädgårdarna i distriktet (på grund av exporten) i allmänhet äro tämligen rensade. NDA 1913, nr 5, s. 4. — särsk.
a) motsv. REN, adj. 6 a.
α) tömma (en plats l. ett rum o. d.) på folk, göra helt folktom; jfr 5 g. Stiernstolpe Arndt 3: 176 (1808). Genom sin blotta blick och ett lågmäldt: ”Ut!” rensade han salen. Wester Aksakov Fam. 146 (1911). Den ridande länspolisen .. (lyckades) rensa platsen framför fabriken. Hellström Malmros 57 (1931).
β) röja (en plats l. ett markområde). Schroderus Os. 1: 453 (1635). Grundläggningen fick börja på Kyrkholmen, där platsen rensades från slaktarhus, fiskhall o. d. Nyblom i 3SAH 13: 196 (1898). jfr HYGGES-, MULBETES-RENSNING. särsk. (†): röja (skog); jfr II. De första som sådan skog (som stått länge) rensade, och til åkerland opkiörde. Stridsberg Åkerbr. 6 (1727).
b) om länsande l. tömmande av ngt vid stöld l. plundring. De tjufvar, som sistledet år rensade Herr Handlanden C. Lundgrens matbod. VexjöBl. 1842, nr 5, s. 1. Civilanställda rensade skånskt militärförråd. Kvällsp. 1953, nr 237, s. 10.
c) (†) skörda den gröda som finnes på (ett odlat fält). Humblegårdar 2 Rennsade Anno 92 Humble 24 lb. GripshR 1592, s. 2.
d) (†) skjuta bort laddningen i (ett skjutvapen), avlossa. ArkliR 1545, avd. 1 (1546). Wtaff öffuersten war strengeligen förbudit, att ingien byssa skulle låssas eller rensas then dagin. Brahe Kr. 49 (c. 1585).
B. i oeg. l. bildl. anv.
7) motsv. REN, adj. 7 d o. 13 b: göra (språk l. stil o. d.) fri(tt) från l. från (språk osv.) utmönstra allt sådant som skämmer språket osv., särsk. främmande ord o. uttryck, provinsialismer, grammatiska felaktigheter o. d.; jfr 8 samt RENA, v.1 I 6. VetAH 1739, s. A 2 a. Att rensa och upodla modersmålet. 2VittAH 5: 343 (1790, 1796). Man har väl försökt att rensa (det svenska) språket ifrån många af de franska orden. Rosenstein i 2SAH 1: Föret. 35 (1801). Carlsson 4711 157 (1921). — jfr SPRÅK-, STIL-RENSNING.
8) motsv. REN, adj. 13, = RENA, v.1 I 7; numera bl. ngn gg, med nära anslutning till bruklig eg. anv. av ordet; jfr 7, 9. Wij (ha) taget oss före at ränsa och fäija thenna Bookena, och giffuit henne noghot lithen bättre skapnat. Balck Es. 57 (1603); jfr 5 o. Man bemödde sigh (på reformkonsiliet i Basel 1431—38) allenast vthwärtes Påfwedömmets Tilstånd någorlunda at ränsa. Schroderus Os. 2: 790 (1635). All kritik af andra är ju i grunden en sjelfkritik; en siktning och rensning af de egna tankarne. Quennerstedt Agnost. 35 (1888).
9) (numera mindre br.) motsv. REN, adj. 13 a: från (en religiös lära l. kult l. ett religiöst samfund o. d.) utmönstra allt sådant som icke är i enlighet med bibelns lära l. vad som räknas ss. ren lära l. sann religion; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., närmande sig bet.: ren o. d.; jfr RENA, v.1 I 8. (Luther) hwilken Gwdh vpwächt hade til at reformera och ränsa Jesu Christi Kyrkie. Svart Ähr. 78 (1560). Att rensa den Reformerta Kyrkan ifrån Katholicismens lemningar. KyrkohÅ 1925, s. 219 (1833). Laurentius Andreæ .. synes hava önskat en .. ränsad gudstjänst ock minskad yttre ståt. SvSpörsm. 7: 15 (1893).
10) (†) motsv. REN, adj. 16: rena (se RENA, v.1 I 9); äv. med refl. obj. (Man påstår) at .. (vigvattnet) reensar och helgar all the ting som thz på stenckies. LPetri Wijgd. A 2 a (1538). Schroderus Os. 2: 219 (1635; refl.). — särsk. ss. vbalsbst. -else, i uttr. Marie renselses l. renselsens dag, = RENSELSE-DAG slutet. Tegel G1 67 (1622). Vultejus Post. C 2 b (1686).
11) motsv. REN, adj. 18 (o. 13), = RENA, v.1 I 10; numera bl. ngn gg, med nära anslutning till bruklig eg. anv. av ordet. Rensa titt hierta ifrå all misgerning. Syr. 38: 10 (öv. 1536). At ränsa sin lefnad ifrån de smutsigheter, som (i militärlivet) räknas för manlighet. Posten 1769, s. 991. Tenow Solidar 2: 48 (1906).
12) (†) motsv. REN, adj. 23 a, b, = RENA, v.1 I 11. Förnuftets rensande. Dalin Arg. 1: 139 (1733, 1754). Kling Spect. Hh 3 b (1735).
13) (numera bl. mera tillf.) motsv. REN, adj. 25: göra (ngn l. ngt) fri(tt) från l. kvitt ngt visst, befria. Stiernman Riksd. 833 (1632). Innom korrt tid var hela Riket rensadt ifrån utländskt vällde. Botin Utk. 486 (1764). När Josaphat rensade landet från afgudadyrkan, utsände han Leviter och Prester för att undervisa folket. Agardh ThSkr. 1: 5 (1842, 1855). Någonting så manerfritt, .. så absolut rensat från allt vad teaterknep heter har jag inte sett i den rollen. DN(A) 1921, nr 69, s. 1. — särsk.
a) (†) motsv. REN, adj. 25 a α, = RENA, v.1 I 12 a. Elisa haffuer then Spettelske Naeman igenom Jordans watn reensat. Lælius Bünting Res. 1: 185 (1588).
b) (†) motsv. REN, adj. 25 a γ, = RENA, v.1 I 12 b. Matz i Knifuingarydh och en pigo Cicilia .. ähre i mistancke för lägerskap, skole till tingz och ränsa dheres nampn. ÄARäfst 18 (1596). Dalin Arg. 2: 239 (1734, 1754). At rensa sig i mörka saker med Kors-snitt. Dens. Hist. 2: 53 (1750).
c) (†) motsv. REN, adj. 25 a δ: rena (se RENA, v.1 I 12 c). Jesu Christi .. blodh rensar oss aff alla synder. 1Joh. 1: 7 (NT 1526). Nohrborg 221 (c. 1765).
d) (†) = RENA, v.1 I 12 d. Schroderus Os. 2: 513 (1635). Rensad för blodskuld. Anholm Gog 41 (1895).
e) (†) motsv. REN, adj. 25 a ε, i uttr. rensa sitt samvete, göra sitt samvete rent; jfr RENA, v.1 I 12 e. Jag har nu rensat mit samvete. Dalin Arg. 2: 324 (1734, 1754).
II. (utom i a numera bl. tillf.) med konstruktionsväxling: avlägsna l. ta bort (ngt) gm en rensningsprocedur l. dyl., rensa bort l. ut (ngt), utmönstra (ngt). G1R 24: 62 (1553). (Rosmarinsocker) renser all skadeligh wätska, hwilka genom switten drifwas aff Lijfwet. Månsson Åderlåt. 124 (1642); jfr I 5 i. Eriks .. förnämsta omsorg (var) .., at förbätra och öka Sveriges .. Lag .., ur hvilken han rensade alla hedniska öfverlefvor. Dalin Hist. 2: 109 (1750); jfr I 13. Någon rensning af verkligt allmänbildande .. ämnen på gymnasialstadiet har .. kommittéen ej företagit. PedT 1903, s. 383; jfr I 13. — särsk.
a) [jfr I 5 f] (fullt br.) med avs. på ogräs o. d. Sahlstedt (1773). (Han hade) vattnat .. (plantan), rensat ogräs omkring den, täckt den under vintern. Strindberg Utop. 107 (1885).
b) [jfr I 13 c] (†) rena från l. borttaga l. avtvå (synd). (Kristi) Blodh hafwer vthi alle tijdher ifrån Werldennes Begynnelse rensat Synderna. Schroderus Os. III. 1: 322 (1635). Hoffmann Förnöjs. 71 (1752).
III. intr.
1) (i vissa trakter) motsv. I 5 e, om vattensamling: göra sig fri från sitt istäcke, bli isfri. SD 1896, nr 166, s. 6. Fyrisån tycks .. ha rensat. UNT 1943, nr 48, s. 8.
2) (i vissa trakter) om träd l. skog: göra sig fri från sitt snötäcke. Vid inträffat töväder, då skogen rensar, falla snömassorna hårt mot markens snötäcke. HbSkogstekn. 251 (1922).
Särsk. förb.: RENSA BORT10 4. till I (särsk. 2, 5, 13) o. II: avlägsna l. ta bort l. röja undan (ngt) gm en rensningsprocedur l. dyl.; utmönstra; jfr bortrensa. KyrkohÅ 1914, s. 170 (1633). Att de sämsta företagen (inom trävaruindustrien) rensades bort. SvSkog. 901 (1928). särsk.
a) till I 5 f, II a, med avs. på ogräs. Serenius EngÅkerm. 211 (1727).
b) (numera bl. tillf.) till I 5 g, II, med avs. på person: avlägsna gm en (ut)rensningsprocedur l. dyl. Jag gillade deras ifver och nit att rensa bort tjufrackare. Almqvist Ekols. 3: 95 (1847).
c) (tillf.) till I 13, II, med avs. på smitta. Lagerlöf Berl. 1: 164 (1891).
RENSA IFRÅN10 04. till I (särsk. 2, 5) o. II: frånskilja l. avlägsna (ngt) gm en rensningsprocedur l. dyl. Warg 17 (1755). jfr frånrensa.
RENSA OPP, se rensa upp.
RENSA UNDAN10 32, äv. 40. till I (särsk. 2, 5, 6) o. II: plocka l. skaffa undan (ngt) gm en rensningsprocedur l. dyl.; jfr undanrensa. Hoorn Jordg. 1: 292 (1697). särsk.
a) (mera tillf.) till I 5 g, II, med avs. på person: avlägsna gm en utrensningsprocess l. dyl. De (som opponerade sig mot Lysenko) rensades .. undan från sina .. befattningar. SDS 1953, nr 262, s. 4.
b) närmande sig bet.: göra sig av med l. sälja ut allt av (ngt); äv. utan obj.; jfr rensa I 6. Det lönar sig .. icke .. att ligga inne med gammalt lager. .. Därför måste man rensa undan. Vallentin London 367 (1912; abs.).
RENSA UPP10 4, äv. OPP4. jfr upprensa.
1) till I 5: rensa bort allt skräp l. bråte l. dyl. från (ngt), rensa; ofta utan obj.; äv. med saksubj. Så sznartt som wij haffue latedtt rensze vp för:de Salebergxgruffue. G1R 7: 132 (1530). Hildebrand StFolk 7 (1915). särsk.
a) till I 5 c, med avs. på vattendrag, hamn, brunn o. d. Rensa upp ett dike. Berndtson (1880).
b) bildl.: röja upp. Beskow Pred. 273 (1901). Det måste rensas upp i banken! Moberg Rosell 308 (1932).
2) (†) till I 12: bringa (tanke, förnuft) till klarhet, komma (ngt) att klarna l. dyl.; äv. med saksubj. Nordenflycht Turt. 5 (1743). Jag trotsar Er, som blott af vanan sysslor lärt, / Ej ränsat up Ert vett. Dens. QT 1744, s. 15.
3) (mera tillf.) till I 5 f, II: rycka upp (ngt) vid rensning. Forssman Aftonl. 12: 118 (1904).
RENSA UR10 4, förr äv. UTUR.
1) (†) till I 1, II: utvinna (ngt) gm en reningsprocess. (Det silver) som .. ränsades vthur krattzen. BtÅboH I. 13: 303 (1638).
2) till I 5 a: ta ut innanmätet ur (ngt), rensa, ta ur. Valleria Hush. 12 (c. 1710).
3) till I 5 a, II: ta ut (innanmätet) ur ngt. Warg 322 (1755).
RENSA UT10 4. till I (särsk. 2, 5, 6, 13) o. II: rensa bort; utmönstra, jfr utrensa. Renser .. vth then gambla swrdeghen. 1Kor. 5: 7 (NT 1526). Tagh Långrusin, rensa vth Stenarne. Palmchron SundhSp. 296 (1642). På liljevalchsutställningen förekommer ett och annat som man undrar om det icke kunnat rensas ut. Form 1945, s. 171. särsk.
a) till I 5 g, II, med avs. på person: avlägsna gm en utrensningsprocess l. dyl. 2Kon. 23: 24 (Bib. 1541). At ränsa ut alla de skiälmarne här finnas i riket. 2RARP 14: 184 (1743).
b) närmande sig bet.: göra sig av med l. avlägsna l. sälja allt av (ngt); jfr rensa I 6. Att rensa ut vissa lager (av trävaror). GHT 1935, nr 268, s. 19.
RENSA UTUR, se rensa ur.
Ssgr: A: (I 2 d) RENS-ARBETARE~0200. textilarbetare med uppgift att rensa bomull m. m. SLorS 12: 21 (1896).
(I 3, 5) -BORSTE. borste varmed rensning utföres. TT 1900, Allm. s. 170.
(I 2, 5) -BRUNN. [jfr d. rensebrønd] brunn (se d. o. 1 c) varigenom avloppsvatten o. d. ledes för att befrias från fasta partiklar o. d. (vilka samlas i brunnen, som vid behov rensas); kloakbrunn. SD(L) 1896, nr 464, s. 1.
-BRÄDA, r. l. f., l. -BRÄDE.
1) (†) till I 2 c: bräde använt vid rensning av ärter o. d. Dalin FrSvLex. 2: 584 (1843). Schulthess (1885).
2) lant. till I 5, 6: på slåttermaskin: på skärapparatens innersko fäst bräde med uppgift att föra det avskurna åt sidan, så att vägen blir fri för innerskon vid nästa slag. TLandtm. 1900, s. 706.
(I 5 d) -FIL. tekn. fil för putsning av gjutgods. Eneberg Karmarsch 2: 377 (1861).
(I 5) -GRAV, r. l. f. [jfr d. rensegrav] (†) nedsänkning i marken mellan järnvägsspåren, vari en man kan gå ned för att underifrån rensa ut glödande kol o. aska ur lokomotivet l. se över o. reparera lokomotivets maskineri o. d., slaggrav, arbetsgrav. SJ 2: 361 (1906). TLev. 1911, nr 14, s. 2.
(I 5 f) -GRÄS. (†) vid rensning av en odling bortrensat ogräs, rens, ”luk”. Lundström Trädg. 1: 20 (1831). Arrhenius Jordbr. 1: 236 (1862).
(I 5 f) -HACKA, r. l. f. jfr -järn slutet. Lundell (1893).
(I 5 d) -HUS. tekn. särskild avdelning av ett gjuteri för rensning (putsning o. d.) av gjutgods. SD 1899, nr 185, s. 5.
(I 3, 5) -HÅL, n. [jfr d. rensehul] tekn. (oftast med lock l. propp l. dyl. tillslutet) hål (på rör, behållare o. d.) genom vilket man kan komma åt att rensa l. rengöra röret osv. Bildmark Entrepr. 121 (1921).
(I 5) -JÄRN. (rens- 1788 osv. rense- 15571650) järnredskap använt vid rensning av ngt. Holmkvist BergslHyttspr. (cit. fr. 1557). särsk. till I 5 f, om (hand)redskap l. maskindel för bortrensning av ogräs; jfr luk-järn. NorrlS 1—6: 116 (1802).
(I 5 f) -KLO, r. l. f. kloliknande rensredskap. SvD(B) 1924, nr 194, Bil. s. 3.
(I 5) -KNIV. (rens- 1761. rense- c. 1645) kniv använd till rensning l. putsning o. d. Wijnblad Tegelbr. 77 (1761). särsk.
a) till I 5 a: kniv använd till rensning av fisk. Moberg Invandr. 393 (1952).
b) (†) till I 5 h: kniv använd till beskärning av träd. IErici Colerus 1: 58 (c. 1645).
(I 5 f) -KORG. korg för uppsamling av rens l. ”luk” vid ogräsrensning. SAOL (1950).
(I 5) -KROK. (rens- 1881 osv. rense- 1551) krokformigt rensredskap, t. ex. för rensning av härden i en eldstad. Holmkvist BergslHyttspr. (cit. fr. 1551).
(I 2 b) -LOGE ~lω2ge. [jfr d. renselo] (i skildring av ä. förh.) loge använd vid kastning l. rensning av säd; jfr trösk-loge. PT 1910, nr 274 A, s. 4.
(I 3, 5) -LUCKA. [jfr d. renselåge] tekn. lucka (till rör l. behållare l. utrymme av ngt slag) genom vilken man kan komma åt att rensa l. rengöra röret osv.; dels om öppningen, dels om luckan framför öppningen (jfr lucka, sbst.2 1, 2); jfr -hål. LdVBl. 1841, nr 25, s. 4.
-MASKIN. [jfr d. rensemaskine]
1) till I 2 (särsk. c, d): maskin för rensning av säd, frö, fibermaterial, massa o. d. Rens-maskiner för bomull. TByggn. 1859, s. 170. KatalIndUtstSthm 1897, s. 186 (för rensning av säd).
2) till I 5 a, = rensnings-maskin 3. TT 1900, Allm. s. 161.
3) (numera knappast br.) till I 5 f, = rensnings-maskin 4. JernkA 1895, s. 271.
(I 5) -NOT; pl. -ar. (†) not avsedd att användas till att rensa upp ett notvarp med; jfr rep-not. Gyllenborg Insjöfisket 9, 15 (1770). GFiskaren 10 (1845). SvFiskelex. (1955; angivet ss. föråldrat).
(I 5) -NÅL. [jfr d. rensenål] nål använd att rensa en trång öppning l. kanal med, t. ex. i brännaren till en lampa l. ett primuskök. Antarctic 1: 216 (1904).
(I 5) -PALL. (rens- 1761 osv. rense- 1949) jfr pall, sbst.1
1) (förr) vid tegelfabrikation: pall varpå de råa tegelstenarna lades vid putsningen med renskniv. Wijnblad Tegelbr. 77 (1761).
2) (förr) till I 5 a: häll varpå fisken lades vid rensning o. d. Hasslöf SvVästkustf. 357 (1949).
(I 3, 5) -PLUGG, r. l. m. tekn. jfr -propp. TT 1887, s. 199.
(I 3, 5) -PROPP. [jfr d. renseprop] tekn. propp för renshål; äv. med inbegrepp av renshålet. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 229.
(I 5) -RAKA, r. l. f. raka använd vid rensning av ngt. —
(I 2, 5) -REDSKAP~02, äv. ~20. redskap att rensa med, särsk. vid ogräsrensning. SvD(A) 1924, nr 105, s. 12.
(I 2, 3, 5) -RUM, n. rum där rensning l. rengöring av ngt utföres; särsk. till I 3, 5, = renseri 2. Boklund Bost. 63 (1907).
(I 3, 5) -RÖR. tekn. rör som anbringas på en ledning o. d. för att man genom detta skall komma åt att rensa l. rengöra ledningen osv. DN(A) 1915, nr 349, s. 16.
(I 5) -SPETT. metall. spett använt att därmed rensa i en smältugn l. dyl. Rinman 2: 621 (1789).
(I 5) -SPIK. (†) = -spett. Rinman (1789). JernkA 1833, s. 608.
(I 5) -STÅNG. bärgv. gruvredskap (i form av en kofotsliknande stång) för nedbrytning efter sprängning l. (i ä. tid) bränning av mer l. mindre löst fastsittande partier av det fasta bärget. Rinman (1789). JernkA 1833, s. 600.
-TRUMMA, r. l. f. tekn. till I 5, särsk. I 5 d: trumma använd till putsning av gjutjärn l. metalldelar (som få rotera i trumman tillsammans med en pulver- l. styckeformig massa). HufvudkatalSonesson 1920, s. XXII.
(I 5) -TUNNA, r. l. f. (numera bl. tillf.) bärgv. tunna vari arbetare nedhissas som skall rensa i ett schakt l. på väggarna i en sänkning. Rinman 1: 98 (1788).
(I 3, 5) -TUT, r. l. m. tekn. ”tut” till en behållare l. ett utrymme o. d., genom vilken man kan komma åt att rensa l. rengöra behållaren osv. 2UB 2: 563 (1901).
(I 5 (h)) -VED. (numera knappast br.) ved avvärkad vid gallring l. rensning av en skog. TT 1874, s. 203.
-VERK, se -värk.
(I 5) -VIRKE. (numera knappast br.) jfr -ved. Skogvakt. 1894, s. 290.
(I 2 b) -VÄRK, n. [jfr d. renseværk] anläggning l. maskin för rensning av säd l. frö o. d. JernkA 1833, s. 624.
(I 3, 5) -ÖPPNING. [jfr d. renseåbning] tekn. jfr -hål. Palmberg Hels. 808 (1889).
B (numera bl. bygdemålsfärgat i vissa trakter): (I 5) RENSE-DAGSVÄRKE. (†) dagsvärke för utförande av arbete med att rensa upp i en gruva. NoraskogArk. 4: 64 (1667).
-JÄRN, -KNIV, -KROK, se A.
(I 10) -OFFER. (†) reningsoffer. Linc. (1640; under catharma).
-PALL, se A.
(I 5 a) -PIGA. (i skildring av ä. förh.) flicka anställd för att rensa fisk. Hasslöf SvVästkustf. 358 (1949).
(I 3 b l. 5 i) -SALVA, f. (†) salva använd till desinfektion l. ”rening”. Rålamb 13: 218 (1690).
(I 2 b) -SÅLL. (†) såll för rensning av säd l. malt. VadstÄTb. 423 (1608).
(I 5 f) -SÄDE. (†) odling av ngt som rensar jorden från ogräs; äv. om det odlade. EconA 1807, april s. 106. Därs. 1808, maj s. 42.
C (numera bl. ngn gg, starkt arkaiserande): RENSELSE-ARBETE~020. särsk. till I 2 b: arbete med att rensa säd o. d. SvD(A) 1925, nr 345, s. 11.
(I 5 k) -BLOD. [jfr d. renselsesblod] (†) = renings-flöde. 3Mos. 12: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: reningsflöde).
(I 11, 13 c) -BONING. (†) om skärselden. Posten 1769, s. 885.
(I 10) -DAG. (renselse- 15261915. renselses- 15911755) [jfr d. renselsesdag] (†) = renings-dag; särsk. i uttr. hålla sina renselsedagar, hålla vad som är föreskrivet om reningsdagar. Luk. 2: 22 (NT 1526). Hon .. hölt sine Ränselses daghar. Lælius Jungf. E 5 b (1591). Bælter JesuH 1: 144 (1755). särsk. [jfr mlat. dies purificationis] i uttr. Marie renselsedagar, (tiden för) jungfru Marias reningsfest. (Distingsmarknaden) hölltz wijd Mariæ Ränselse Dagar. Rudbeck Atl. 2: 625 (1689).
Ssg (till -dag slutet): renselsedags-fest. (†) 2NF (1915).
(I 10) -FEST. [jfr d. renselsesfest] (†) i uttr. Marie renselsefest, jungfru Marias reningsfest. Burman Alm. 1721, s. 33.
(I 10) -HÖGTID. (†) = -fest. Bælter Cerem. 247 (1760).
-TID. (renselse- 16641745. renselses- 15911661) (†)
1) till I 5 k: tid för menstruation. Acrel Sår 215 (1745).
2) till I 10: tid (som åtgår) för ngns rituella rening efter barnsbörd. Lælius Jungf. E 3 b (1591). Kempe Proberugn 52 (1664).
(I 5 j) -UTFLYKT. [jfr nor. renselsesflukt] (†) rensningsflykt. Dahm Biet 67 (1878).
(I 10) -VECKA, f. (†) jfr -dag, -tid 2. VDAkt. 1656, nr 136. Kempe Proberugn 52 (1664).
D (†): RENSELSES-DAG, se C.
(I 10) -OFFER. [jfr d. renselsesoffer] reningsoffer. Bælter JesuH 5: 642 (1759).
(I 5 i, j) -PILLER. [jfr d. renselsespille, om medel mot smärtsam menstruation] om piller som intagas för purgering l. renande av kroppsvätskorna o. d.; anträffat bl. i bildl. anv. Scherping Cober 2: 89 (1737).
-TID, se C.
E: RENSNINGS-AKTION. aktion som syftar till utrensning l. bortrensning av ngt; särsk.
1) till I 5 g; i fråga om utrensning av fiender l. icke önskvärda personelement. SvD(A) 1934, nr 107, s. 24.
2) oeg. l. bildl., till I 5, 13. Form 1940, s. 30.
(I 2, 5) -ANORDNING~020. anordning för rensning av ngt. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 520. —
-APPARAT. särsk. till I 2 b: apparat för rensning av säd, frö o. d. TT 1872, s. 216.
-ARBETE~020. arbete med rensning av ngt; särsk.
1) till I 5. QLm. 1: 23 (1833; om ogräsrensning). Schybergson FinlH 2: 172 (1889; om rensning av forsar).
2) bildl., till I 13: arbete med bortrensande l. utmönstring av ngt från ngt. Laurin 3Minn. 166 (1931).
(I 2, 5) -AVFALL~02, äv. ~20. avfall som uppkommer vid rensning av ngt, t. ex. av säd. SthmTraktVäxt. LVIII (1937).
(I 2, 5) -BRUNN. = rens-brunn. LAHT 1932, s. 734.
(I 5 g) -EXPEDITION. mil. militär expedition för rensning av ett område från fiender l. dyl. Enckell Olivpar. 256 (1934).
(I 5 j) -FLYKT. biodl. flykt som bin företaga tidigt på våren för att göra sig kvitt de exkrementer som under vintern samlats i tarmen. LBl. 1904, nr 49, s. 2.
(I 5) -GALLRAD, p. adj. skogsv. jfr -gallring. SkogsvT 1911, Fackupps. s. 388.
(I 5) -GALLRING. skogsv. bortgallring av torra l. sjuka l. mindervärdiga träd o. d. i en skog. Björkman Skogssk. 242 (1868).
(I 5) -GRAV, r. l. f. (†) = rens-grav. TT 1881, s. 11.
(I 5) -GROP. (†) = rens-grav. TeknEkonBeskrStatJernvB 216 (1872).
(I 5) -HUGGA, -ning. skogsv. om huggning i skog för rensningsgallring; företrädesvis ss. vbalsbst. -ning. BtRiksdP 1877, I. 1: nr 1, Bil. 6 f, s. 10.
(I 2 b) -HUS. (†) särskilt hus för kastning l. rensning av säd. HushBibl. 1755, s. 185.
(I 5) -HYGGE. (numera mindre br.) skogsv. rensningshuggning. BtRiksdP 1881, I. 1: nr 1, Inkomstberäkn. s. 6. Cannelin (1921).
(I 3, 5) -HÅL, n. tekn. = rens-hål. TT 1871, s. 291.
(I 5) -JÄRN. = rens-järn. Koch Biskiöts. 14 (1753).
(I 5 g) -KAMPANJ. jfr -aktion 1.
(I 3, 5) -LUCKA. tekn. = rens-lucka. TT 1873, s. 13.
-MASKIN. särsk.
1) till I 2 b: maskin för rensning av säd, frö o. d. Alm(Ld) 1776, s. 38.
2) till I 2 d: maskin för rensning av fibermaterial, fjäder o. d. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 16. jfr bomulls-, fjäder-, lump-rensningsmaskin.
3) till I 5 a: maskin för rensning av fisk. TT 1898, Allm. s. 116.
4) (föga br.) till I 5 f: maskin för ogräsrensning. MosskT 1891, s. 95.
(I 5 g) -OPERATION. mil. jfr -expedition. Harlock (1944).
-PROCEDUR. procedur varigm ngt rensas o. d.; särsk. till I 2. Westergren LungSj. 74 (1932).
(I 3, 5) -PROPP. tekn. = rens-propp. LB 4: 124 (1904).
(I 2, 5) -REDSKAP~02, äv. ~20. redskap att rensa med. Ström MinnB 18 (c. 1865).
(I 2, 5) -RUM, n. rum där rensning av ngt utföres. SDS 1900, nr 477, s. 2 (för rensning av spannmål).
(I 5 j) -UTFLYKT~02, äv. ~20. biodl. = -flykt. LAHT 1918, s. 531.
-VERK, se -värk.
(I 5) -VIRKE. skogsv. = rens-virke. Uppl. 2: 123 (1903).
(I 2 b) -VÄRK, n. = rens-värk. VetAH 1740, s. 358.
-ÅTGÄRD~02, äv. ~20. åtgärd för rensning av ngt; särsk. till I 5 (g), 13. SAOL (1900).
(I 3, 5) -ÖPPNING. tekn. = rens-öppning. JernkA 1871, s. 166.
Avledn.: RENSARE, m.||(ig.), om sak r. l. m. [jfr dan. o. nor. renser] till I, särsk. 2, 5.
1) person som utför rensning av ngt slag; utom ss. senare led i ssg numera bl. tillf. Lind 1: 1839 (1749; om person som rensar l. kastar säd). VerdS 122: 38 (1904; om person som vid ett renhållningsvärk plockar bort olämpliga föremål o. d. från svinmaten). jfr avträdes-, bet-, bomulls-, ganthus-, järn-, kloak-, spår-, spårvägs-, tarm-rensare m. fl. särsk.
a) (†) till I 5 h, om person som tuktar l. beskär träd. Cellarius 159 (1699).
b) till I 7; i ssgn språk-rensare.
2) om sak.
a) om särskilt värktyg l. särskild apparat l. maskin(del) för rensning av ngt. Holmberg 1: 527 (1795). Pasch ÅrsbVetA 1839, s. 10 (för rensning av ull). Rensare för exempelvis flaskor, lampglas, skjutvapen och tobakspipor. VaruhbTulltaxa 1: 563 (1931). jfr bet-, bomulls-, flask-, frö-, fänghåls-, kam-, kloak-, kloakbrunns-, nagel-, ogräs-, pip-, rotfrukts-, rör-, sädes-, äppel-, öron-rensare m. fl.
b) (mera tillf.) allmännare l. bildl., om ngt (särsk. naturkraft) som åstadkommer rensning av ngt. Elden är den bästa ränsaren. Lindestolpe Pest. 47 (1711). En kraftig storm vid pingsttiden, kallad Pingestnordvästa eller Rensarn, brukar göra Bottenhavet isfritt. 2SvKulturb. 1—2: 264 (1934). jfr: Två magrensare. Östergren 5: 644 (1936; om drinkar). jfr hjärn-rensare.
RENSBAR, adj. (i utpräglat skriftspr.) till I 5: möjlig att rensa. Fotogénkök .. med fullständigt rensbar brännare. SDS 1894, nr 309, s. 1. TT 1900, Byggn. s. 79.
RENSELIG, adj. (†) till I 5, = rensbar. Wollimhaus Ind. (1652).
RENSERI, se d. o.
RENSERSKA, f. [fsv. rensirska] till I, särsk. 2, 5; utom ss. senare led i ssg numera bl. tillf. Topelius Fält. 5: 35 (1867; om kvinna som rensar ogräs). Nordström Luleåkult. 202 (1925; om kvinna som rensar säd). jfr bet-, fisk-, lin-renserska.
Spoiler title