REO- re1ω~ l. -o~, ssgsförled.
Etymologi
[jfr t. o. eng. rheo-, fr. rhéo-; till gr. ῥέος, ström (jfr REUMA)]
ström-.
Ssgr (Anm. Förleden reo- förekommer i ett ganska stort antal internationella vetenskapliga termer; endast ett begränsat urval av dessa har medtagits): REO-LOGI -logi4. fys. läran om hur de deformerbara kropparna förhålla sig i mekaniskt avseende inom området mellan det nästan fasta o. det nästan flytande tillståndet. 2SvUppslB (1952). —
-SKOP -skå4p, n.; best. -et; pl. =. [jfr t. rheoskop, eng. rheoscope; jfr med avs. på senare ssgsleden mikroskop] (förr) fys., med. instrument använt för att påvisa, huruvida i ett visst fall en elektrisk ström förefanns l. icke. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 139. —
-STAT -sta4t, r.; best. -en; pl. -er. [jfr t. o. eng. rheostat, fr. rhéostat; till gr. στατός, vbaladj. till ἱστάναι, stå (jfr aero-, multostat)] el.-tekn. apparat för mätning o. reglering av elektriska motstånd, motståndsapparat, ”motståndslåda”; jfr motstånd 2. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 140. Radiolyssn. 1927, nr 18, s. 16. jfr batteri-, serie-, shunt-reostat. —
-TAXIS -tak4sis, r.; best. -en l. (vanl.) i best. anv. utan slutartikel. [jfr med avs. på senare ssgsleden hypotax] biol. förhållandet att en fritt rörlig levande organism i strömmande vatten intar ställning i riktning med l. mot strömmen. FoFl. 1913, s. 269. —
-TROPISM -tropis4m, r.; best. -en. [jfr t. rheotropismus; till gr. τροπή, vändning (jfr geotropism)] biol. förhållandet att ngt organ av en växt (t. ex. en rot) i strömmande vatten kröker sig i riktning med l. mot strömmen. BotN 1884, s. 68.
