SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
REUMA rä͡ɯ4ma l. räv4-, äv. röj4-, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(förr äv. rheu-)
Etymologi
[jfr t. rheuma, n.; av senlat. rheuma, n. l. m., i mlat. äv. f., flöde, katarr, reumatism, av gr. ῥεῦμα (gen. ῥεύματος), n., flytning, flöde, vätska l. sjukdomsämne som orsakar katarr l. reumatism, flod, ström, till ῥέω, flyter, urbesläktat med STRÖM; jfr med avs. på bet. FLUSS, sbst.1 — Jfr KATARR, RESIN, REUMATISK, REUMATISM, REUMATO-, RYM, reumatisk åkomma, m. fl.]
med.
1) (i skildring av ä. uppfattning) om ett sjukdomsalstrande ämne som tänktes flyta omkring med blodet i kroppen. Sundberg (1926). Wernstedt (1951).
2) reumatism; utom ss. förled i ssgr i sht om smärtande, i samband med förkylning uppkomna, till leder o. muskler lokaliserade reumatiska affektioner. ConvLex. 7: 970 (1837). Wernstedt (1951).
Ssgr [jfr t. rheuma-] (till 2; med.): REUMA-BEHANDLING. jfr behandling 2 e. DN(B) 1950, nr 302, s. 11.
-BYRÅ. (i Finl.) reumatikerdispensär. Reuma 1956, nr 6, s. 5. —
-DISPENSÄR. reumatikerdispensär. Reuma 1951, nr 2, s. 3. —
-MEDEL, n. terapeutiskt medel mot reumatism. SvD(B) 1951, nr 136, s. 14.
-MIKROORGANISM~10102. (tillf.) tänkt mikroorganism förorsakande reumatism. Edström Dent. 1 (1935).
-PATIENT. patient som lider av reumatism, reumatiker. DN(B) 1950, nr 302, s. 11.
-SJUK. reumatiskt sjuk. Reuma 1954, nr 4, s. 15. —
-SJUKDOM~02 l. ~20. reumatisk sjukdom. Reuma 1950, nr 4, s. 3. —
-SJUKHUS~02, äv. ~20. reumatikersjukhus. Reuma 1952, nr 2, s. 14.
Spoiler title
Spoiler content