publicerad: 1957
REPA re3pa2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[fsv. repa (i bet. 2); jfr d. rebe, nor. repe, isl. reipa, mlt. rēpen o. lt. reepen (i bet. 2); till REP, sbst.1]
a) (i Finl.) surra fast (ngt) med rep, slå rep om (ngt) l. dyl. Bergroth FinlSv. 340 (1917). (På kälken) låg förningen från staden packad och repad. Mörne KlasK 81 (1923).
b) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) dra l. hala (ngt) i viss riktning med hjälp av rep. Att båten måste halas genom .. (forsarna) med rep, ”repas” förbi. 2SvKulturb. 3—4: 53 (1935).
d) (tillf., skämts.) motsv. REP, sbst.1 1 a γ, med refl. obj.: hänga sig. Att repa sig det kallas ock / Att hänga sig i rep. Schönberg SVis. 1: 136 (1907).
2) (i skildring av ä. förh.) motsv. REP, sbst.1 3 (o. 4); med avs. på markområde: (eg. med rep) uppmäta (o. skifta). Leggia och repa Jordena på nytt öffuer alt landit. G1R 6: 263 (1529). Möller Jordbr. 201 (1881). HT 1941, s. 34 (återgivande bestämmelse i Äldre västgötalagen).
Särsk. förb.: REPA IN10 4. (tillf.) till 1 c: avspärra l. inhägna (ngt) med rep. Upsala(A) 1930, nr 114, s. 7. jfr inrepa. —
REPA TILL SIG10 4 0. (tillf.) till 1 b: hala till sig (ngt) med hjälp av rep. Ekström AfhFiska 27 (1845).
Avledn. (till 1 b): REPARE, sbst.1, m. (†) De som (vid vinterfiske) föra Rån, kallas Råkarlar; effter dem följa Repare, som handtera Råfällingarna. Tiselius Vätter 1: 118 (1723). UpprFiskaren 60 (1847).
Ssg: repar-piga. (†) om kvinnlig medhjälpare vid vinterfiske, med uppgift att hala till sig den upptagna linan. Ekström AfhFiska 27 (1845).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content